2 Titelvignetten till den tyska Novellenzeitung föreställer jordklotet omhöljdt af dimmor. Till venster ser man åtskilliga ruskiga krokota figurer, insvepta i vida slängkappor, halka utför sluttningen af klotet och vresigt vända ryggen åt vår arma planet, som ock synes oförskämd nog att berga sig dem förutan. Men från höger uppklifva och framflyga unga och sköna barn och jungfrur, ströende täcka rosor ur bräddade ymnighetshorn utöfver verlden; ty dem förutan skulle jorden åldras och dö. Det är det gamla årets afsked och det nyas ankomst: den eviga visan om det föråldrades flykt för det unga. Att det vissnade viker för det groende och blomstrande, är något så alldagligt, att det icke lönade mödan att tala om, vore icke den otack så allmän, med hvilken man ser det gamla dö bort. Väl må man smycka den kommande dagen med alla hoppets unga rosor; menskors sed och lynne är så. Men det förgångna, det döende gamla gör man orätt i att tänka sig som en knarrig gubbe, hvilken intet bättre kan göra, än packa sig hädan. Solen är lika herrlig i nedgången, som i uppgången, och det är stort och vackert att dö efter en dag af ljus. Så föreställer jag mig det gamla året, som en sjunkande sol: det har på sitt samvete många blommors vissning och många skördars bråda förderf, men än flera timmar af ljus, nyfödda förhoppningar och segrar för det godas och ädlas sak i verlden. Gånge det derföre i frid!
3 Då H:fors Tidn:r ha för afsigt att egna några af de i Saimas onåd fallna »ögonkasten» åt det förflutna årets företeelser, vill jag ej besvära er med historiker. För politiken hyser jag en bottenlös respekt; hvarken mot Krakaus konfiskation eller Portugals skrala affärer är jag sinnad att protestera. Vigtigare äro samhällsreformerna. Jag sänder er här vår nyss utkomna »Necken».konsekvensändrat/normaliserat Ni skall deri återfinna kapitlet om qvinnans emancipation.|101 2| Det var en gnista i en krutkammare. Konversationen tog genast eld i alla umgängeskretsar, heta debatter utkämpades under juldagarna, samtliga unga damer ställde sig på Neckens sida och beslöto att följa »Augustas» exempel och säga nej i vigseln. Hvilket alarm häröfver uppstod på ungkarlssidan, står ej att beskrifva. Aldrig har en skomakarmästare med mera ifver höjt sin stämma mot näringsfriheten, än nu alla enstaka blifne assessorer, häradshöfdingar och hela den öfriga bråten af ogifte män mot qvinnans emancipation. På sin sida fingo de jemväl en mängd äkta män, som befarade husbondeväldets ruin, och när denna mäktiga liga ytterligare förstärktes af diverse fruar, som från döttrarnas sida befarade uppstudsighet i frågan om vissa välmenta afsigter, så genomdrefs ändtligen det för framtiden högst vigtiga beslutet om en s. k. matmorsexamen, hvilken alla flickor, unga och gamla, nödgas underkasta sig, från och med d. 1 Januari 1847, innan de admitteras till brudstolen. Snart lärer man få läsa förordningen härom i Finl. Allm. Tidn. Det förnämsta examens ämnet blir en s. k. äktenskapskateches, hvilken hädanefter kommer att läras i fruntimmersskolorna; dernäst komma grundeliga insigter i »Svenska Kocken» och andra nyttiga hushållsböcker att oundgängligen fordras. Att alla frihetsidéer redan i späda åren noga borthyflas hos flickorna, förstås af sig sjelft. Hvem skulle trott, att Necken i sin välmening framkallat en så fruktansvärd reaktion? Men så är det med den alltför bråda ifvern för en god sak; i den stjelper så lätt hela saken.
4 Vintern blef i år tidig och uthållande. Snö föll till största myckenhet; oupphörligt ha gatorna skottats och plogats. Aldrig såg man så många julresande, farande och kommande. Julen sjelf förgick emellertid till dato så tyst och stilla som någonsin. Knappt vet jag om stjerngossarne varit i rörelse ännu. Och för resten inga kuriosa julklappar, inga märkvärdiga tillställningar. Såväl den här sedvanliga officiela balen d. 18 December, som en tillämnad större bal i Åbo samma dag, – för hvilken borgerskapet derstädes redan hitskickat exprès med inbjudningar för flera statsfunktionärer – inställdes till följd af den förlust, som i November drabbade landets höga Kejsarehus. Den betydelsefulla dagen firades i stillhet. Många af landets städer betygade sin vördnad medelst frivilliga illuminationer, och i Vasa lärer nämnde dag samtliga tjenstemanna-personalen hafva uppvaktat länets Guvernör och öfvervarit bönen i dervarande grekiska kyrka. – Äfven har staden Borgå den 3 i denna månad firat sin anläggnings 500 och sina privilegiers 300-åriga jubelfest.
5 Beträffande stadens affärer förmäles, att kyrkostämman d. 22 Dec. yttrat sig emot uppförandet af ett nytt fattighus*)Ett sådant har erbjudits till salu för 10 000konsekvensändrat/normaliseratRub.Rubel Silfver, och för mindre kan väl ej en slik affär aflöpa. Men 5 proc:s ränta härpå gör redan 500 Rub. S:r årligen., dervid med allt skäl åberopande Åbos (och hela verldens) erfarenhet. Fattigbevillningen är dryg nog äfven dessutom och likväl otillräcklig att räcka en skärf öfverallt der nöden är verklig. Under sådana förhållanden klingar det väl som en parodi, när man läser i annonsen om kyrkostämman att församlingens medlemmar ville yttra sig om föreslagne ökade löner för Fattigvårds-Direktionen.
6 Från Universitetet förljudes nu den bestämda nyheten om philosophiæ doctors- och magisterpromotion nästa sommar. Härmed lärer förenas medicinæ doctors promotion. – Sökande till den ledig anslagna chemiæ professionen äro Adjunkten Moberg och Docenten Arppe. Professionen i Grekiskan är nu ock ledig. – Vid stipendiernas utdelande har denna gång Stud. R. v. Böningh, violinvirtuos, erhållit det lediga ena musikaliska. – Den vackra samlingen af porträtter i Univ:s rektorskansli har erhållit en värderik tillvext i Akademiens stiftares, Kansleren Pehr Brahes porträtt, halffigur i naturlig storlek, målad i olja. Dragen äro högst intelligenta, ädla och allvarliga; man vore derjemte böjd att i dem igenkänna ett finskt tycke. – Anatomisaln är numera flyttad till sin nya lokal, hviken berömmes såsom särdeles ändamålsenlig. Nya Chemiska laboratorium saknar ännu eldstäder.
7 Literaturen erbjuder åtskilligt nytt, spridt kring landet genom tungposten och studenterne. Af det lofvade nya i tidningsväg har man till dato notifikationer om pressens lyckliga nedkomst med Skoltidningen och Suometar, och svarar uppkomsten mot nedkomsten, är det väl. Det anses nu som afgjordt, att icke alla öfriga äldre blad fortfara. – I Åbo har konstituerat sig en (icke akademisk) läseförening med årlig afgift af 5 Rub. S:r, och säges teckningen dertill haft mycken framgång. – I följetongen af den i Leipzig utkommande Novellenzeitung för d. 28 Okt. läses en uppsats om runoniekkorna Kymäläinen, Makkonen och Puhakka, öfvs. efter Morgonbladet. De två förenämnde ha inlemnat bidrag till årets Necken, – troligen det första exempel uppå att en poetisk kalender hämtat sina inspirationer från finska pörten.
8 Musiken har frambragt flera inhemska polkor samt ett större nothäfte af en här bosatt musikälskarinna*)H. T. nämner bland häftets innehåll en polkamazurka och en vals. Bör heta: en polka och en mazurka.. Dessutom symphoniföreningens andra soirée, der Hr Pacius välvilligt lät uppföra första satsen af en symphoni, komponerad af inhemsk författare (Hr Ingelius). Utan att gå kompetente domares omdöme i förväg, tör man väl så anmärka, att styckets instrumentering var ganska bristfällig, äfvensom att det exequerades med temmelig nonchalans af Hrr tyska kapellister och nästan omedelbart efter en af Mozarts herrligaste symphonier. Det melodiska deremot i Hr Ingelii komposition, motiverna, tongångarne, hade, vid närmare bekantskap, en så egendomlig färg och stundom en så intagande ljufhet, att en mäktigt arbetande, ännu icke till klarhet kommen ande ej kunde misskännas deri. För mycket vågadt var det väl dock af Hr I. att börja med det som de störste kompositörer sluta med, ty symphonin är i musiken hvad dramat är i poesin, det högsta, mest fulländade och omfattande. – Det har annars varit en egen företeelse, att nu inom kort tid läsa flera musikrecensioner i tidningarna, och den som erinrar sig, hvilka torftiga utsigter ett studium af tonkonsten har att erbjuda här i landet, måste finna det oväntadt, att unge män af blott intresse för konsten arbeta sig in i irrgångarna af musikens theorier.
9 Theatern är åter öppnad af Hr P. Deland med en personal af 17 eller 18 följeslagare, hvaribland sju fruntimmer. Af tvenne till dato gifna stycken vore förhastadt att döma om truppens resurser; det vissa är, att man åter med nöje hör Stockholmska svenskan från scenen. – Hr Neder med sin improviserade tyska opera har uppgifvit projektet att resa hit och ämnar i stället undfägna Wiborgsboerne under ryska fastlagen.
|101 3|
10 Det tör roa er att höra några detaljer om den på sitt sätt celebre Rosettti, ballettmästaren, hvilken nu afrest att förtjusa Borgå och öfriga östanländer och som här gjort en sådan furore, att fem liebhabrar af dans reste enkom till Borgå för att ännu engång se lilla Alina piruettera. Mycket besökt var äfven en slutdans med Rosettis finska elever, som dervid uppförde flera danser publikt. – Hr Rosetti uppger sig äga en egendom i trakten af Genua, i grund hvaraf han erhållit en vexel på 2 000konsekvensändrat/normaliserat dukater, ställd på Hr Stieglitz i Petersburg, äfven om han säger sin familj hafva ägt ett marmorslott, men hvilket blifvit dem frånprocessadt. R. är nu enkling och barnlös; hans syster är gift med kapellmästaren Bræda. – Om Alina Frasas härkomst saknas tillförlitliga underrättelser. Gustavo och Paolina Rosetti äro fattiga barn, upptagna från landsvägen; Catherina R. dotter till en timmerman. Constance R:s mor är en polska; Johanna R. är en judinna, hvars far lefver och understundom följer Rosetti. Ernesto och Guiglielmo Frasa äro bröder och barn till en aktningsvärd handtverkarefamilj i Glogau; Lucia Carus åter dotter till en porträttmålare. – Mest har R. med sina balletter skördat i Posen, Dorpat och Helsingfors. – De om barnens misshandling gängse rykten motsägas fullkomligt både af R:s danselever här och af de personer, som med honom stått i förbindelse. Som exempel härpå berättas följande. Den lille Ernesto Frasa har R. förklarat icke kunna användas till dans, efter några år, i anseende till snedhet, hvarföre han såge sig tvungen att lemna gossen tillbaka. Detta torde få den äldre brodren, Guiglielmo, att han lofvade dansa dubbelt så mycket, blott hans bror finge blifva qvar.
11 Och nu punkt och – törhända – ny rad. Godt slut på det gamla! God början på det nya!
12 Vi se hvarandra åter.
*)Ett sådant har erbjudits till salu för 10 000konsekvensändrat/normaliseratRub.Rubel Silfver, och för mindre kan väl ej en slik affär aflöpa. Men 5 proc:s ränta härpå gör redan 500 Rub. S:r årligen.
*)H. T. nämner bland häftets innehåll en polkamazurka och en vals. Bör heta: en polka och en mazurka.
Kommentar
Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.
Från Helsingfors.
12.
1846 December 29.
1 Kapten Leopold i Bender.
2 Titelvignetten till den tyska Novellenzeitung föreställer jordklotet omhöljdt af dimmor. Till venster ser man åtskilliga ruskiga krokota figurer, insvepta i vida slängkappor, halka utför sluttningen af klotet och vresigt vända ryggen åt vår arma planet, som ock synes oförskämd nog att berga sig dem förutan. Men från höger uppklifva och framflyga unga och sköna barn och jungfrur, ströende täcka rosor ur bräddade ymnighetshorn utöfver verlden; ty dem förutan skulle jorden åldras och dö. Det är det gamla årets afsked och det nyas ankomst: den eviga visan om det föråldrades flykt för det unga. Att det vissnade viker för det groende och blomstrande, är något så alldagligt, att det icke lönade mödan att tala om, vore icke den otack så allmän, med hvilken man ser det gamla dö bort. Väl må man smycka den kommande dagen med alla hoppets unga rosor; menskors sed och lynne är så. Men det förgångna, det döende gamla gör man orätt i att tänka sig som en knarrig gubbe, hvilken intet bättre kan göra, än packa sig hädan. Solen är lika herrlig i nedgången, som i uppgången, och det är stort och vackert att dö efter en dag af ljus. Så föreställer jag mig det gamla året, som en sjunkande sol: det har på sitt samvete många blommors vissning och många skördars bråda förderf, men än flera timmar af ljus, nyfödda förhoppningar och segrar för det godas och ädlas sak i verlden. Gånge det derföre i frid!
3 Då H:fors Tidn:r ha för afsigt att egna några af de i Saimas onåd fallna »ögonkasten» åt det förflutna årets företeelser, vill jag ej besvära er med historiker. För politiken hyser jag en bottenlös respekt; hvarken mot Krakaus konfiskation eller Portugals skrala affärer är jag sinnad att protestera. Vigtigare äro samhällsreformerna. Jag sänder er här vår nyss utkomna »Necken».konsekvensändrat/normaliserat Ni skall deri återfinna kapitlet om qvinnans emancipation.|101 2| Det var en gnista i en krutkammare. Konversationen tog genast eld i alla umgängeskretsar, heta debatter utkämpades under juldagarna, samtliga unga damer ställde sig på Neckens sida och beslöto att följa »Augustas» exempel och säga nej i vigseln. Hvilket alarm häröfver uppstod på ungkarlssidan, står ej att beskrifva. Aldrig har en skomakarmästare med mera ifver höjt sin stämma mot näringsfriheten, än nu alla enstaka blifne assessorer, häradshöfdingar och hela den öfriga bråten af ogifte män mot qvinnans emancipation. På sin sida fingo de jemväl en mängd äkta män, som befarade husbondeväldets ruin, och när denna mäktiga liga ytterligare förstärktes af diverse fruar, som från döttrarnas sida befarade uppstudsighet i frågan om vissa välmenta afsigter, så genomdrefs ändtligen det för framtiden högst vigtiga beslutet om en s. k. matmorsexamen, hvilken alla flickor, unga och gamla, nödgas underkasta sig, från och med d. 1 Januari 1847, innan de admitteras till brudstolen. Snart lärer man få läsa förordningen härom i Finl. Allm. Tidn. Det förnämsta examens ämnet blir en s. k. äktenskapskateches, hvilken hädanefter kommer att läras i fruntimmersskolorna; dernäst komma grundeliga insigter i »Svenska Kocken» och andra nyttiga hushållsböcker att oundgängligen fordras. Att alla frihetsidéer redan i späda åren noga borthyflas hos flickorna, förstås af sig sjelft. Hvem skulle trott, att Necken i sin välmening framkallat en så fruktansvärd reaktion? Men så är det med den alltför bråda ifvern för en god sak; i den stjelper så lätt hela saken.
4 Vintern blef i år tidig och uthållande. Snö föll till största myckenhet; oupphörligt ha gatorna skottats och plogats. Aldrig såg man så många julresande, farande och kommande. Julen sjelf förgick emellertid till dato så tyst och stilla som någonsin. Knappt vet jag om stjerngossarne varit i rörelse ännu. Och för resten inga kuriosa julklappar, inga märkvärdiga tillställningar. Såväl den här sedvanliga officiela balen d. 18 December, som en tillämnad större bal i Åbo samma dag, – för hvilken borgerskapet derstädes redan hitskickat exprès med inbjudningar för flera statsfunktionärer – inställdes till följd af den förlust, som i November drabbade landets höga Kejsarehus. Den betydelsefulla dagen firades i stillhet. Många af landets städer betygade sin vördnad medelst frivilliga illuminationer, och i Vasa lärer nämnde dag samtliga tjenstemanna-personalen hafva uppvaktat länets Guvernör och öfvervarit bönen i dervarande grekiska kyrka. – Äfven har staden Borgå den 3 i denna månad firat sin anläggnings 500 och sina privilegiers 300-åriga jubelfest.
5 Beträffande stadens affärer förmäles, att kyrkostämman d. 22 Dec. yttrat sig emot uppförandet af ett nytt fattighus*)Ett sådant har erbjudits till salu för 10 000konsekvensändrat/normaliserat Rub.Rubel Silfver, och för mindre kan väl ej en slik affär aflöpa. Men 5 proc:s ränta härpå gör redan 500 Rub. S:r årligen., dervid med allt skäl åberopande Åbos (och hela verldens) erfarenhet. Fattigbevillningen är dryg nog äfven dessutom och likväl otillräcklig att räcka en skärf öfverallt der nöden är verklig. Under sådana förhållanden klingar det väl som en parodi, när man läser i annonsen om kyrkostämman att församlingens medlemmar ville yttra sig om föreslagne ökade löner för Fattigvårds-Direktionen.
6 Från Universitetet förljudes nu den bestämda nyheten om philosophiæ doctors- och magisterpromotion nästa sommar. Härmed lärer förenas medicinæ doctors promotion. – Sökande till den ledig anslagna chemiæ professionen äro Adjunkten Moberg och Docenten Arppe. Professionen i Grekiskan är nu ock ledig. – Vid stipendiernas utdelande har denna gång Stud. R. v. Böningh, violinvirtuos, erhållit det lediga ena musikaliska. – Den vackra samlingen af porträtter i Univ:s rektorskansli har erhållit en värderik tillvext i Akademiens stiftares, Kansleren Pehr Brahes porträtt, halffigur i naturlig storlek, målad i olja. Dragen äro högst intelligenta, ädla och allvarliga; man vore derjemte böjd att i dem igenkänna ett finskt tycke. – Anatomisaln är numera flyttad till sin nya lokal, hviken berömmes såsom särdeles ändamålsenlig. Nya Chemiska laboratorium saknar ännu eldstäder.
7 Literaturen erbjuder åtskilligt nytt, spridt kring landet genom tungposten och studenterne. Af det lofvade nya i tidningsväg har man till dato notifikationer om pressens lyckliga nedkomst med Skoltidningen och Suometar, och svarar uppkomsten mot nedkomsten, är det väl. Det anses nu som afgjordt, att icke alla öfriga äldre blad fortfara. – I Åbo har konstituerat sig en (icke akademisk) läseförening med årlig afgift af 5 Rub. S:r, och säges teckningen dertill haft mycken framgång. – I följetongen af den i Leipzig utkommande Novellenzeitung för d. 28 Okt. läses en uppsats om runoniekkorna Kymäläinen, Makkonen och Puhakka, öfvs. efter Morgonbladet. De två förenämnde ha inlemnat bidrag till årets Necken, – troligen det första exempel uppå att en poetisk kalender hämtat sina inspirationer från finska pörten.
8 Musiken har frambragt flera inhemska polkor samt ett större nothäfte af en här bosatt musikälskarinna*)H. T. nämner bland häftets innehåll en polkamazurka och en vals. Bör heta: en polka och en mazurka.. Dessutom symphoniföreningens andra soirée, der Hr Pacius välvilligt lät uppföra första satsen af en symphoni, komponerad af inhemsk författare (Hr Ingelius). Utan att gå kompetente domares omdöme i förväg, tör man väl så anmärka, att styckets instrumentering var ganska bristfällig, äfvensom att det exequerades med temmelig nonchalans af Hrr tyska kapellister och nästan omedelbart efter en af Mozarts herrligaste symphonier. Det melodiska deremot i Hr Ingelii komposition, motiverna, tongångarne, hade, vid närmare bekantskap, en så egendomlig färg och stundom en så intagande ljufhet, att en mäktigt arbetande, ännu icke till klarhet kommen ande ej kunde misskännas deri. För mycket vågadt var det väl dock af Hr I. att börja med det som de störste kompositörer sluta med, ty symphonin är i musiken hvad dramat är i poesin, det högsta, mest fulländade och omfattande. – Det har annars varit en egen företeelse, att nu inom kort tid läsa flera musikrecensioner i tidningarna, och den som erinrar sig, hvilka torftiga utsigter ett studium af tonkonsten har att erbjuda här i landet, måste finna det oväntadt, att unge män af blott intresse för konsten arbeta sig in i irrgångarna af musikens theorier.
9 Theatern är åter öppnad af Hr P. Deland med en personal af 17 eller 18 följeslagare, hvaribland sju fruntimmer. Af tvenne till dato gifna stycken vore förhastadt att döma om truppens resurser; det vissa är, att man åter med nöje hör Stockholmska svenskan från scenen. – Hr Neder med sin improviserade tyska opera har uppgifvit projektet att resa hit och ämnar i stället undfägna Wiborgsboerne under ryska fastlagen.
|101 3|10 Det tör roa er att höra några detaljer om den på sitt sätt celebre Rosettti, ballettmästaren, hvilken nu afrest att förtjusa Borgå och öfriga östanländer och som här gjort en sådan furore, att fem liebhabrar af dans reste enkom till Borgå för att ännu engång se lilla Alina piruettera. Mycket besökt var äfven en slutdans med Rosettis finska elever, som dervid uppförde flera danser publikt. – Hr Rosetti uppger sig äga en egendom i trakten af Genua, i grund hvaraf han erhållit en vexel på 2 000konsekvensändrat/normaliserat dukater, ställd på Hr Stieglitz i Petersburg, äfven om han säger sin familj hafva ägt ett marmorslott, men hvilket blifvit dem frånprocessadt. R. är nu enkling och barnlös; hans syster är gift med kapellmästaren Bræda. – Om Alina Frasas härkomst saknas tillförlitliga underrättelser. Gustavo och Paolina Rosetti äro fattiga barn, upptagna från landsvägen; Catherina R. dotter till en timmerman. Constance R:s mor är en polska; Johanna R. är en judinna, hvars far lefver och understundom följer Rosetti. Ernesto och Guiglielmo Frasa äro bröder och barn till en aktningsvärd handtverkarefamilj i Glogau; Lucia Carus åter dotter till en porträttmålare. – Mest har R. med sina balletter skördat i Posen, Dorpat och Helsingfors. – De om barnens misshandling gängse rykten motsägas fullkomligt både af R:s danselever här och af de personer, som med honom stått i förbindelse. Som exempel härpå berättas följande. Den lille Ernesto Frasa har R. förklarat icke kunna användas till dans, efter några år, i anseende till snedhet, hvarföre han såge sig tvungen att lemna gossen tillbaka. Detta torde få den äldre brodren, Guiglielmo, att han lofvade dansa dubbelt så mycket, blott hans bror finge blifva qvar.
11 Och nu punkt och – törhända – ny rad. Godt slut på det gamla! God början på det nya!
12 Vi se hvarandra åter.