Notisen/artikeln ingår i HT 18/2 1852:|14 2|

Nya Kyrkan i Helsingfors.

1 Menniskan lefver icke allenast af bröd; utan af hvarje ord som utgår af Guds mun. I en djupt skakad tid, såsom vår, der andens verldar äro stadda i kamp och strid, under mycken tvekan och villfarelse, der behöfves framför allt det lefvande Guds ord, som dock i hela det vanliga lifvet är den enda fasta punkt, som icke viker undan vandrarens fot. Hvad som icke bygges uppå den grunden, det svigtar och vacklar, det förvandlas, brister, kullstörtar och förgås. Och derföre är vår tid så full af ruiner.

2 Sedan många år har en stor del af Helsingfors invånare nästan vant sig ifrån att besöka Guds hus, eller dock gjort det sällan och icke utan svårighet. Icke den enda, men dock den främsta orsaken härtill har varit, att gamla lutherska kyrkan, jemte båda militärkyrkorna, inrymt tillsammans högst fyratusen personer, då staden likväl, den finska militären inräknad, äger åtminstone fjortontusen fullvuxna, hvaraf ingen bör utestängas. Styrelsen har tidigt insett vådan häraf, och den 25 Juni 1830 lade framl. Biskop Molander grundstenen till den på sin höga klippa vida omkring synliga nya Nikolaikyrkan, hvars byggnad, efter flera öden och betydlig kostnad, fulländades för tre eller fyra år sedan, hvars praktfulla orgel uppsattes 1846, hvars altartafla (af Neff), jemte dyrbara kronor, ljusarmar och altarkärl, helt nyligen blifvit fulländade och hvilken nu blifvit i fullständigt skick af Hans Kejserliga Majestät och finska staten förärad till Helsingfors stad. Dess första ritning uppgjordes af framl. Intendenten Engel, dess sednare tillbyggnader af intendenten Lohrmann, som i arbetets fulländning tagit en verksam del; förste entreprenör var framl. Handl. Korasteleff. En komité, under Geheimerådet Baron von Haartmans ordförandeskap, har härintills haft den nya byggnaden under sin vård.

3 År 1840 den 15 Juli är det andra minnesvärda datum i denna kyrkan historia. Den dagen hitströmmade allt hvad Finland hade utmärktast, för att visa sin aktning och kärlek för Finlands universitet, hvilket då firade sin andra jubelfest. Då såg man här bland de närvarande desse oförgätlige män, som sedan gått hädan: Rehbinder, Franzén, Melartin, Gadolin, Hällström, Nervander, – och under följande promotioner genljöd det nya templet fem dagar å rad af lärdomens tal och sångens festliga toner.

4 Det tredje datum i kyrkans annaler är den 15 Februari 1852. Öfver 2 000konsekvensändrat/normaliserat inträdeskort hade utdelats. Kl. 10 f. m. öppnades dörrarne och en brokig folkmängd af alla samhällsklasser strömmade in. Kl. 11 intågade staterna i procession. Bland de närvarande sågos den finska kyrkans samtlige biskopar. Ingen oordning, ingen olycka bland en så talrik massa. Lyckligtvis hade den nyss förut så starka kölden samma dag mildrats. Kyrkan, i början utkyld af luftdraget från de öppna dörrarna, återvann snart en för helsan mindre menlig temperatur.

5 Den sköna orgeln och psalmen 95 begynte högtidligheten. Derefter uppträdde Biskop Ottelin, i embetsskrud, jemte teologiska fakultetens fyra professorer, Laurell, Lille, Schauman och Geitlin, samt församlingens kyrkoherde Professor Crohns och Theolog. Lektor Wænerberg, framför altaret och höll ett andeligt tal om religionens och kyrkans bestämmelse. Härpå följde psalmen 84 afsjungen af valda röster, damer och herrar på orgläktaren. Efter dess slut nedkallade Biskop Ottelin himlens välsignelse öfver detta nya herrliga tempel, och enhvar af de sex assistenterna uppläste med anledning häraf ett språk ur den heliga skrift. Nu följde åter en psalm och derefter gudstjenst, dervid Lektor Wænerberg höll en vacker predikan öfver dagens särdeles lämpliga evangelium, fyrahanda sädesåker.

6 Kl. 2¼ e. m. slutades gudstjensten. På eftermiddagen stod kyrkan öppen för besökande af alla stånd, vid mörkrets|14 3| inbrott var den praktfullt illuminerad både utan och innan, äfven långs taklisterna. Det gentemot liggande rådhuset äfvensom flera af borgerskapet hade likaledes illuminerat. En ofantlig folkmassa besökte kyrkan, beundrande byggnaden och dess inventarier.

7 I måndags kl. 3 e. m. hade Helsingfors stads borgerskap till en middagsmåltid inbjudit stadens auktoritets samt en mängd öfrige invånare och resande; 250 kuverter voro i tre rader dukade långs den rymliga societetssalongen. Vid detta tillfälle föreslogos å borgerskapet vägnar och tömdes under lifliga hurrarop och folksångens afsjungande en underdånig tacksägelseskål för H. M. Kejsaren, som huldrikt förärat staden denna kejserlig gåfva, äfvensom för H. M. Kejsarinnan, H. K. H.Thronföljaren och det kejserliga huset. Likaså föreslogos och tömdes skålar för H. D.Hans Durchlaucht Furst Menschikoff, för Geheimerådet Baron von Haartman, för Biskop Ottelin, som invigt kyrkan, för öfrige gäster samt slutligen för Finlands välgång, under afsjungande af »Vårt land».konsekvensändrat/normaliserat H. H. Erkebiskopen utbad sig derefter att få föreslå en skål för borgerskapet i Finlands hufvudstad, som, jemte andra dyrbara intressen, äger det äro- och ansvarsfulla företräde, att inom sig sluta Finlands universitet och blomman af dess ungdom.