Notisen/artikeln ingår i HT 7/10 1864:|233 2|

Om Ingens grufliga grasserande i Helsingfors.

1 Är det möjligt, att titulus kan vara okänd för våra ärade läsare? Finns någon, som händelsevis ej skulle känna den allmänne rumormästaren, den store fredsförstöraren, den utkorade syndabocken för alla dumheter, allt slarf och alla missöden i verlden, – han som är ständigt framme der något råkar i olag ute och inne, – han som tillställer omständigheternas allmänna gång – han som är skulden till det oupphörliga regnet och den dåliga kursen – han som alltid är till vägs när ett hus ramlar eller en kassa råkar i balans – han som rår för att kakelugnar röka in och råttorna uppäta brödet på hyllan – han som ständigt slår sönder pigornas tallrikar och är förlagsman för glasmästaren – han som bortslarfvar skolflickornas böcker och skär mathematiska figurer i pojkarnes skrifbord – han som döljer sig bakom furstarnes mantel af hermelin och kippar kring verlden med tiggarens trasiga sko – osynlig, oåtkomlig, platt obegripelig och dock allestädes närvarande bland höga och låga – han, den store obekante och välbekante, som ingen polis ännu utspionerat och ingen kurra ännu förmått qvarhålla, – den månghöfdade Anonymus – den mythiske hjelten i vår tids roman – med ett ord, den oefterrättlige, oåtkomlige, fruktansvärde INGEN?

2 Vi torde få antaga, att han utan vidare beskrifning är känd. Att uppräkna hans mandater, skulle dessutom fordra mer tid och tålamod, än en legion tyska doktorer skulle stå ut med. Vi skola derföre endast säga några ord om det ofog denna ryktbara person på sednare tider tillställt och ännu tid efter annan tillställer vid eldsvådor i Helsingfors.

3 Den 22 April 1858 sent på aftonen – för att blott nämna några färska prof – befann sig herr Ingen under förstugutrappan i doktor Tikkanens hus vid Konstantinsgatan, och hvad han der haft att göra hör till det okända här i verlden, men visst är, att när invånarne vaknade ur sin söta sömn, stod huset i ljus låge. Dervid förblef det.

4 Den 18 Juni samma år, också på qvällen, hade herr Ingen något att syssla uti ett lider af Duldinska gården vid Kyrkogatan, hvilket aflopp sålunda, att icke blott denna gård, utan ännu fyra andra dertill inom få timmar lades i aska, 200 personer blefvo husville och skadan värderades till omkring 70 000konsekvensändrat/normaliserat rubel silfver. Dervid förblef det.

5 Den 11 Juni 1861 på f. m. hände sig att herr Ingen strök eld för sin pipa i ett uthus på mamsell Hagmans gård vid Estnäsgatan och kastade tändstickan bland hyfvelspånorna, med den framgång att gården brann ned. Titulus skall för tillfället hafva antagit namnet Felin och förklädt sig till timmerman, men som ingenting vidare hörts deraf, synes herr Ingen nu som alltid hafva undkommit onäpst. Och dervid förblef det.

6 Den 7 Maj 1863, klockan mellan 7 och ½ 11 på aftonen, hade besagde herre något att skaffa i nya theatern och synes dervid, såsom hörande till den bättre societén, hafva uppehållit sig i korridoren till höger närmast kejserliga logen. Man sade visserligen att titulus placerat ett upphettadt värmerör för nära till bjelklaget, men då detta af flera skäl synes ogrundadt och man har svårt att begripa huru några vedträn för kaffekokning på nedra botten kunnat åstadkomma en sådan effekt, lärer man stadna dervid, att herr Ingen här varit framme på sitt vanliga mystiska sätt, med den påföljd att det vackra huset, Helsingfors stolthet och prydnad, brann och att skadan med lösegendom uppgick till omkring 100 000konsekvensändrat/normaliserat rubel silfver. Dervid förblef det.

7 Den 20 och 26 September 1864, båda gångerna klockan inemot 10 på aftonen, hade herr Ingen företagit sig att hedra ett par höskullar med sin närvaro, ena gången i hr Tabunoffs gård vid Skillnaden, andra gången i hr Granholms gård i närheten af kliniska institutet. Effekten af dessa besök blef plötslig och lysande, i det att besagde uthus inom få ögonblick stodo i ljus låge, och om dessa alla gapares frispektakler slutligen aflupo med 35 000konsekvensändrat/normaliserat rubels förlust för den genom sin välgörenhet aktade hr Tabunoff och en mindre skada för hr Granholm, hade man derföre att tacka allmänna och frivilliga brandkorpsernas förenade bemödanden samt militärens kraftiga biträde.

8 Dervid förblef det. Ingen, sägs det, kan hindra händelser att hända. Må vara: men Ingen kan också låta händelser hända, som icke skulle ha händt, om ej Ingen förblifvit Ingen.

9 Ponera t. ex., att denne Ingen af den 20 och 26 September var en slarf, som i all maklighet somnat på höskullen med pipan eller papyrosen i munnen; – i jemförelse med papyrosen äro pipan och cigarren att anses såsom brandförsäkrade. Hvad händer? Titulus blir visserligen uppväckt på ett mindre behagligt sätt, när lågorna börja att sveda hans skägg, men emedan han är säker om sin anonymitet, tager han saken lugnt, betraktar en stund sitt verk och går derefter att lägga sig på en ny höskulle med en ny papyros uti munnen.

10 »Oroa er intet», sade kyparen, som spillde steksås på fruntimrets sidenklädning, – »oroa er intet, jag är säker på att det finns mera sås uti köket». – Herr Ingen beder på samma sätt allmänheten vara fullkomligt lugn. Oroa er intet; det finns mera papyroser i tobaksboden!

11 Men derför att man numera får röka på gatorna – hvilket är rätt – derför är det ej sagdt att man får röka på höskullarna, hvilket är orätt.

12 Och för att inprägla denna nyttiga lärdom i visst folks tröga förstånd, är det framför allt nödigt att hr Ingen då och då blir framdragen ur lidernas, stallens och höskullarnas mörker samt gör en närmare bekantskap med stadens domstolar. Det är så mycket mera af nöden, som man gerna önskade veta hvad han egentligen sysslar med vid omberörda tillfällen, på det att dessa sysslor må kunna ställas under tillbörlig kontroll. Sker icke detta, så kan t. ex. ingen hindra en ny Ingen att på alldeles samma sätt tillställa ett aftonnöje i nästa theaters nybygda korridorer.

13 För att vinna härom en pålitlig kännedom, lärer förhöret med alla, som kunna om titulus lemna någon upplysning, böra ske på ett annat sätt än härintills.

14 Man vill påstå, att det vanligen, om icke alltid, gått som man säger la la. Vitnena ha ett grufveligen trögt minne för hvad de icke vilja komma ihåg: Det torde betydligt underhjelpas med tu finger å bok. Hade detta skett efter nya theaterns brand, så ho vet hvad t. ex. restaurationspersonalen i huset råkat erinra sig om denna mystiska sak?

15 Vi ville ej gerna åsamka H:fors Tidningar titulus Ingens farliga onåd. Men det kan icke hjelpas: munsjörn måste fram.

16 Kanske våga vi hoppas, att när Någon stadnar i sticket för Ingen, skall Ingen upphöra att göra dumheter i mörkret. Är detta för mycket begärdt? Möjligt. Hvem svarar oss? – Ingen.

17 Undecumque.