Notisen/artikeln ingår i HT 7/12 1842:|96 2|

Literatur.

1 Qvinnans Skapelse, Lyrisk Fantasi af F. B. Helsingfors hos Simelii Enka 1842, 22 sidd.sidor 8:o Den första mannen går under de höga palmerna i aftonglansen och känner sig vara jordens herre. Han står vid Edens flod, han vill friska sig i de hviskande böljornas svall och lutar sig ned mot vatnets spegel. Då ler mot honom hans egen bild, han vill trycka den till sitt hjerta, men bilden flyr, – den första tåren från mannens öga grumlar flodens kristall, men aftonrodnaden släckes och mannen inslumrar i en myrtenlund. Der finner honom månans engel och målar i hans själ en bild. Mannen ser sig sjelf vid flodens strand, klagar öfver något, han vet ej hvad, som honom fattas, och offrar åt Zebaoth en ros, en lilja, en drufva, en diamant, en nattviol och en tår. Och vågen och vinden och verlden äro tysta och sjelfva lifvet vågar knappast andas: då sväfvar skönhetens gudinna öfver vågen och sjunger under alla väsens juvel om kärlek, skönhet, oskuld, vällust, klarhet, sagtmod och längtan. Ljuden dö bort och månans engel, »betagen af sin egen taflas prakt»,konsekvensändrat/normaliserat beder Zebaoth att gifva bilden lif. Och Herren log i salig frid och lade välsignande sin hand på engelns bröst och sade:

»Så gack mitt barn, att i din bild försvinna,

Ditt namn bland jordens väsen vare qvinna!»

3 Sist sjunga englarna qvinnans lof: »engel du varit».konsekvensändrat/normaliserat Sådant är innehållet af denna lilla, Runeberg tillegnade dikt, hvilken vi anse oss böra loforda för många vackra detailler, om vi äfven underskrifve Morgonbladets anmärkning, att stilen lider af för mycken granlåt. Hvarföre förgylla rosorna? Vi finne ej heller några egentligt Finska sympathier i denna dikt, äfvensom vi deruti igenkänne Atterbom, v. Beskow och förnämligast Stagnelius, men knapt ett spår af Runeberg. Redan häraf skulle vi sluta till, att Förf. vore en gäst från det Svenska brödralandet, om han äfven ej sjelf i den vackra dedicationen kallade sig en främling. Det låter egenkärt, men vi hoppas, att den Finska naturen och folklynnet, jemte Runebergs efterdöme, skola verka lugnande och förenklande på Herr B:s ännu ej sjelfständiga sångmö, och vi önske henne uppriktigt en lycklig framtid.

4 – Vi Finnar äro ett långtänkt folk. Denna anmärkning har ofta blifvit upprepad och erkänd, men sällan ihågkommen, om icke då andra, lifligare och företagsammare än vi, på ett eller annat sätt gått oss i förväg. Nu hafva vi under detta år, vi säge icke ej förmått, men ej mäktat besluta oss till en enda Finsk Tidning inom det enda Finska land på jorden; knapt nog en eller annan mindre folkskrift har under året skådat dagens ljus. Emedlertid har en Svensk man ansett det äfven financiellt lönande, att bekosta öfversättning och förlag af folkskrifter på Finska språket – väl till en början af blott religieus tendens, men måhända om spekulationen lyckas, af större utsträckning. Herr L. Öberg i Stockholm har på sin bekostnad utgifvit Wähä Rukouskirja, Lapsille, Nuorokaisille ja vanhimmille Christityille W. O. Eklundilta. Suomexi käätty Johannes Tulindbergilta. Shm 1842, 86 sidd.sidor 12:o. Originalet är fördelaktigt kändt och öfversättningen ej utan förtjenst, hvad ock må anmärkas mot dialekt, ortografi m. m. Priset, 30 kop.kopek Silfver, synes något högt och det kommer an på om det vackra papperet och de 3 små nätta plancherna, föreställande Nattvardens instiftelse, Korsfästelsen och Jesus, då han låter barnen komma till sig, skola tillbörligen värderas af vår vid sådant ovana Finska allmoge.