1 År 1797 den 1 November sammanträdde för första gången ett sällskap, hvilket, af Regeringen och landet med lika förtroende omfattadt, räknade bland sina arbetande medlemar Finlands utmärktaste män, dess störste fosterlandsvänner, dess insigtsfullaste medborgare. Femtio år hafva förgått sedan dess, och tiden, som pröfvar allt, bör långt för detta hafva stadgat ett omdöme öfver Finska Hushållnings-Sällskapets verksamhet. Detta omdöme kan i sin helhet ej blifva annat än för Sällskapets stiftare, gynnare och verksame befordrare högst hedrande. Aldrig kan Finland med otack förgäta de förbindelser, i hvilka det står till en förening, som organiserat de första folkskolor, som utspridt de första folkskrifter, de första insigter i en rationel hushållning, som väsendtligen befordrat vaccinationen, utbredt potatesodlingen, förbättrat linkulturen, spånaden och väfnaden, och i så månget annat afseende gjort sig förtjent af fosterlandsvännens varmaste tacksamhet. Att Sällskapet förmått göra hvad det verkligen gjort, derföre har landet till stor del att tacka sin allt godt uppmuntrande styrelse både före och efter 1809 samt de ädle gifvare, som donerat större delen af Sällskapets fonder. Men äfven mången enskild man, som icke haft annat att gifva Sällskapet och sitt land, än gagnet af sina insigter och uppoffringen af ett oegennyttigt nit, har i sin mån verksamt bidragit till uppnåendet af Sällskapets fosterländska ändamål.
|45 2|
2 Man bör likväl icke förgäta, att Finska Hushållnings-Sällskapet stiftades år 1797, och vi tro, att detta åratal förmenar en särskild uppmärksamhet, emedan det tillhör en annan tid och ett annat århundrade. Sällskapets stiftelse var då en frukt icke blott af fosterlandskärleken, sådan den återfinnes i alla tidsåldrar, utan jemväl af det praktiska tidslynne, det på de inre hjelpkällornas upparbetande riktade hufvudsträfvande, som alltsedan medlet af 18:de seklet, i följd af Sveriges politiska tillbakasättande, fattat ej mindre regeringen, än alla bildade klasser i samhället. Man tyckte sig länge nog ha theoretiserat i otaliga ekonomiska och topografiska dissertationer vid Åbo universitet och man brann af en ädel åhåga att draga nytta af de insigter om landets ställning, hvilka man sålunda plockvis insamlat. Regeringen å sin sida hade jemförelsevis högst obetydliga medel att disponera för landets inre förkofran och var derföre mån om att på engång försäkra sig om insigtsfulle landsmäns medverkan och draga allmän nytta af de kapitaler, hvilka den enskilda patriotismen förklarade sig beredd att anslå för det gagneliga ändamålet. Så uppstod Finska Hushållnings-Sällskapet genom en förenad impuls af allmän anda och välberäknad uppmuntran ofvanifrån, och de krafter, som medverkade till dess upphof, fortforo ännu länge att befordra dess vidare verksamhet.
3 Emellertid kan man ej dölja för sig, att under tidens lopp förändrade förhållanden inträdt. Icke så, som skulle den allmänna hushållningen i landet någonsin vexa ifrån behofvet af upplyste medborgares ledning och råd, eller såsom skulle fosterlandskärlek, insigter och nit i mindre grad nu än förr vara tillfinnande hos Finlands folk. Tvärtom: likasom man svårligen kan blunda för de ganska stora brister, hvaraf både lanthushållning och näringar mångenstädes i landet lida, likaså är det ingenting mer än en enkel rättvisa, att erkänna det myckna goda patriotismen i sednare tider gjort för dessa och andra bristers afhjelpande. Men – låtom oss erkänna det! – det fosterländska sinnet älskar nu att vara verksamt under andra former, än för 50 år sedan; nitet vill på andra vägar uppnå samma mål, och det finner sig nu hämmadt af de inskränkningar, hvilka det för ett halft sekel tillbaka sjelft stadgade för att reglera sin verksamhet. Läggom härtill, att år 1797 och tiderna derefter styrelsens tillgångar voro knappare och mera begränsade än dess goda vilja, hvilket, som redan sades, hade till följd att både kapitalet och medborgerlig verksamhet förtroendefullt vände sig till en förening, som då ansågs vara i stånd att för landets gagn uträtta mera än någon annan institution. Nu deremot har styrelsen, med större medel att disponera, utvecklat en mera genomgripande verksamhet; dess uppmuntringar, likasom dess åtgärder, räcka nu öfverallt, och följden har blifvit den naturliga, att det allmänna förtroendet nu af styrelsen väntar mera, ja väntar allt. Ett sådant förhållande har ofelbart en god sida, ty ingenting kan väl mera än ett sådant allmänt förtroende underlätta och befordra styrelsens välvilliga afsigter. Men det har derjemte den eftertänkeliga följd, att den enskilde medborgaren, i känslan af sin ringa förmåga, gerna kastar all omsorg, allt nit från sig uppå styrelsen, tyckande sig sålunda uppfylla sin pligt mot det allmänna genom en passiv lydnad för dess målsmän och högste ledare. Utan tvifvel är en såbeskaffad patriotism ganska beqväm; men styrelsen är dermed lika litet betjenad, som landet. Och sålunda inträffar, att det som å ena sidan är en vinning, å andra sidan deciderar sig till en bestämd förlust för samhällslifvet.
4 Om man således – såsom vi frukta – måste medgifva, att Finska Hushållningssällskapet icke mera är hvad det var de första två eller tre decennierna efter sin stiftelse – och vi ledas till denna iakttagelse mindre af Sällskapets egen minskade verksamhet, än af det ringare deltagande detsamma lyckats tillvinna sig nu mot förr – så tör man finna, att allmänna orsaker dertill i främsta rummet medverkat. Hvad mer eller mindre verksamhet hos Sällskapets arbetande ledamöter kan bidraga, är i det hela en obetydlighet. Lider en institution af aftyning, så skall man sällan förgäfves söka orsaken dertill antingen i föråldrade stadgar, eller i changerade allmänna intressen, eller kanske rättast i båda. Oss är icke tillständigt att, beträffande Finska Hushållnings-Sällskapet, föreslå några reform- eller regenerationsåtgärder. Vi funne endast på det varmaste önska, att en institution, som vid sin stiftelse, till den grad som Finska Hushållningssällskapet, uppburits af hela landets deltagande och förtroende, och i så månget afseende visat sig detta deltagande, detta förtroende värdig, äfven framgent måtte på lika sätt uppbäras, – det enda sätt, som gör det för Sällskapet möjligt att fullt motsvara sitt ändamål.
5 Närmaste anledning till ofvanstående hafva vi tagit af en i Åbo Tidningar N:o 37 insänd artikel angående Finska Hushållningssällskapets fonder, af hvilken vi här göra oss ett nöje att reproducera det faktiska. Skulle äfven Morgonbladets anmärkningar om Sällskapets »stora fonder» genom Insänd:s detaljer snarare bestyrkas, än vederläggas, framgår likväl ur det anförda det beriktigande, att Sällskapet öfver en ganska ringa del af nämnde fonder äger fri dispositionsrätt; något som är egnadt att afväpna mången anmärkning öfver Sällskapets verksamhet.
6 »1:o Ahlmanska Fonden, donerad af framlidne Assessoren Gabriel Ahlman. – Årliga räntan deraf är bestämd att underhålla friskolor för allmogens barn i de kring Tammerfors belägne Socknar; att under hårda missvextår bispringa de under Hattanpää gård lydande bönder och torpare med utsäde och brödföda; att utdela belöningar åt dem af allmogen som utmärka sig genom uppodlingar och andra nyttiga företag i landthushållningen. Öfverskottet eger Sällskapet med vissa inskränkningar disponera.
7 2:o Svahnska Fonden, donerad af framlidne Apothekaren i Tavastehus, Anders Svahn. Årliga räntan är till ena delen bestämd att pensionera ett äldre, ogift fruntimmer; att kostnadsfritt med medikamenter förse fattiga sjuka i Tavastehus stad samt aflöna den läkare som vårdar dem. En annan del af räntan är ämnad att underhålla tvenne patienter af samma fattigpersonal, i tvenne sjuksängar. Testamentet stadgar väl att tvenne barnförlossningssängar jemväl skola underhållas genom afkomsten från denna sistnämnde andel af det donerade kapitalet, så framt tillgångarne medgifva, men i annat fall att den besparade räntan årligen lägges till hufvudstolen intill dess densamma befinnes tillräcklig. Alla dessa stadganden äro samvetsgrant uppfyllda. Den så kallade Lazaretts-afdelningen af Svahnska fonden tillvexer årligen, så att Sällskapet framdeles blir i tillfälle att etablera en särskild barnförlossningsanstalt i Tavastehus.
|45 3|
8 Dessutom har testator till Sällskapets fria disposition donerat ett Rusthåll i Hauho socken. Men då han tillika förordnat att denna egendom skulle, emot en föga betydlig afgift, under lifstidsarrende upplåtas åt en ålderstigen, ännu lefvande, enkefru, är den fria dispositionen, tills vidare, blott nominel.
9 3:o Hisingerska Fonden, donerad af framlidne Ryttmästaren Baron Mihael Hisinger, i ändamål att från Nätra socken i Sverige införskrifva och i Finland bosätta ett hushåll, som här i landet kunde införa den i Ångermanland brukliga methoden att odla och röta lin, med uttryckligt förbehåll att hvarken kapitalet eller den deraf fallande räntan finge till andra ändamål användas.
10 Sedan ett hushåll från Nätra socken blifvit införskrifvet och på Mustiala etablerade, hvartill endast besparade räntor blifvit använde, fortsättas nu räntebesparingarne, så att Sällskapet framdeles blir i tillfälle att, enligt testators föreskrift, från samma socken införskrifva och på någon annan ort i Finland bosätta ännu ett hushåll.
11 Dessa förenämnde trenne fonder äro af testatorerne donerade för bestämdt afgifna, till en del lokala eller, för landthushållningen i allmänhet främmande ändamål. Hushållnings-Sällskapet är egenteligen blott verkställare af vederbörandes förordnaden.
12 4:o Billmarkska Fonden, grundad af framlidne Professoren Johan Billmark. En friare disposition häröfver är Sällskapet medgifven, men det ursprungliga kapitalet gick, för omkring tjugu år sedan, genom en konkurs, till nära hälften förloradt, och årliga räntan af återstoden har sedermera allt jemt blifvit lagd till hufvudstolen, som nu ändtligen uppnått sitt ursprungliga belopp.
13 5:o Potates-Fonden, tillkommen genom ett år 1809 i Nåder beviljadt anslag af Statsmedel till Potates-odlingens befrämjande, stort 2 250konsekvensändrat/normaliserat Rubel Banko-Assignationer.
14 6:o Linneslöjds-Fonden, likaledes tillkommen genom besparingar å ett 1812 i Nåder beviljadt årligt anslag af Statsmedel, stort 10 000konsekvensändrat/normaliserat Rubel Banko-Assignationer, till lin- och hampkulturens samt finare linneslöjdens uppmuntran.
15 Huru dessa tvenne fonder blifvit använde till deras noga begränsade och bestämda ändamål, derom vittna Sällskapets årsberättelser, och hvarje opartisk finsk mans oförvillade omdöme. De betydliga besparingarne hafva med Nådig tillåtelse blifvit använde till det i sednare åren inrättade Landtbruks-Institutet, hvars fond till närvarande stund deraf erhållit successive tillskott, uppgående till 17 400konsekvensändrat/normaliserat Rubel Silfver.
16 7:o Stats-Fonden, utgöres af det årliga Statsanslag af 3 000konsekvensändrat/normaliserat Rubel Banko-Assignationer, som 1816 i Nåder beviljades för Sällskapets enskilda behof. Häraf aflönas, till en del, Sällskapets Embets- och Tjenstemän; och besparingar derå kunna blott tillfälligt ega rum vid dödsfall eller afskedstagande.
17 8:o Garnupphandlings-Fonden, stiftad år 1843 med ett i Nåder anslaget förlagskapital af 3 000konsekvensändrat/normaliserat Rubel Silfver. – Sällskapet har sig ålagdt att, till bestämda priser, i Tavastland inköpa det finare linnegarn, som till salu erbjudes, upphärfladt på en af Sällskapet fastställd normal-härfvel, hvilket garn sedermera, genom Sällskapets försorg, bör till väfnader förarbetas och fabrikatet försäljas.
18 Denna fond har således jemväl sin bestämmelse och får ej till andra ändamål användas. Vinst och besparingar kunna ej komma i fråga, emedan Sällskapet vid inköps- och försäljningsprisens bestämmande blott åsyftat att oförminskadt bibehålla förlagskapitalet.
19 Sammaledes är förhållandet med
20 9:o Finska Landtbruks-Institutets Fond, hvars årliga anslag af Statsmedel varit olika i mån af behofvet. För innevarande år utgör det 5 428konsekvensändrat/normaliserat Rubel Silfver.
21 10:o Enskilda Fonden, bildad af Ledamöternes bidrag, antingen såsom årsafgifter eller inträdesgåfvor en gång för alla. Denna fond är den enda som Sällskapet fritt kan disponera. Men beklagligen blef Sällskapet i följd af Åbo brand, som förhärjade dess fasta och en del af dess lösa egendom, nödsakadt att inköpa och bebygga en tomt, hvarigenom i frågavarande fond belastades med en skuld, uppgående till 46 000konsekvensändrat/normaliserat Rubel Banko-Assignationer, hvilken genom successiva afbetalningar nu blifvit förminskad till 6 000konsekvensändrat/normaliserat Rubel Silfver. Denna förminskning har blifvit verkställd utan särskilde eller förhöjde bidrag: af ledamöterne och utan att besvära Höga Öfverheten med underdåniga ansökningar om understöd. Sällskapet har ej heller äskat någon andel i de räntefria lånemedel, som i Nåder anslogos till den afbrända stadens återuppbyggande. Ledamotsafgifterna hafva varierat emellan 260 och 400 Rubel Silfver årligen, och med denna lilla summa kunna ej särdeles energiska åtgärder vidtagas eller stora saker uträttas, då deraf skall bestridas ränta och amortissement å betydliga skulder, underhåll af en stor och kostsam stadsgård, aflöningar, ved, ljus och förlagskostnader för af trycket utgifne skrifter, hvilken sistnämnde post under tvenne år ensamt uppgått till 1 200konsekvensändrat/normaliserat Rubel Silfver. Stats-fonden, jemte hushyror från Sällskapets stadsegendom och några mindre betydliga besparingar af donations-fonderna hafva visserligen också till allt detta lemnat bidrag, hvilket äfven af årsberättelserna närmare kan inhemtas. Vare detta nog sagdt om de stora fonderna.»konsekvensändrat/normaliserat
Kommentar
Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.
Finska Hushållnings-Sällskapet och dess Fonder.
1 År 1797 den 1 November sammanträdde för första gången ett sällskap, hvilket, af Regeringen och landet med lika förtroende omfattadt, räknade bland sina arbetande medlemar Finlands utmärktaste män, dess störste fosterlandsvänner, dess insigtsfullaste medborgare. Femtio år hafva förgått sedan dess, och tiden, som pröfvar allt, bör långt för detta hafva stadgat ett omdöme öfver Finska Hushållnings-Sällskapets verksamhet. Detta omdöme kan i sin helhet ej blifva annat än för Sällskapets stiftare, gynnare och verksame befordrare högst hedrande. Aldrig kan Finland med otack förgäta de förbindelser, i hvilka det står till en förening, som organiserat de första folkskolor, som utspridt de första folkskrifter, de första insigter i en rationel hushållning, som väsendtligen befordrat vaccinationen, utbredt potatesodlingen, förbättrat linkulturen, spånaden och väfnaden, och i så månget annat afseende gjort sig förtjent af fosterlandsvännens varmaste tacksamhet. Att Sällskapet förmått göra hvad det verkligen gjort, derföre har landet till stor del att tacka sin allt godt uppmuntrande styrelse både före och efter 1809 samt de ädle gifvare, som donerat större delen af Sällskapets fonder. Men äfven mången enskild man, som icke haft annat att gifva Sällskapet och sitt land, än gagnet af sina insigter och uppoffringen af ett oegennyttigt nit, har i sin mån verksamt bidragit till uppnåendet af Sällskapets fosterländska ändamål.
|45 2|2 Man bör likväl icke förgäta, att Finska Hushållnings-Sällskapet stiftades år 1797, och vi tro, att detta åratal förmenar en särskild uppmärksamhet, emedan det tillhör en annan tid och ett annat århundrade. Sällskapets stiftelse var då en frukt icke blott af fosterlandskärleken, sådan den återfinnes i alla tidsåldrar, utan jemväl af det praktiska tidslynne, det på de inre hjelpkällornas upparbetande riktade hufvudsträfvande, som alltsedan medlet af 18:de seklet, i följd af Sveriges politiska tillbakasättande, fattat ej mindre regeringen, än alla bildade klasser i samhället. Man tyckte sig länge nog ha theoretiserat i otaliga ekonomiska och topografiska dissertationer vid Åbo universitet och man brann af en ädel åhåga att draga nytta af de insigter om landets ställning, hvilka man sålunda plockvis insamlat. Regeringen å sin sida hade jemförelsevis högst obetydliga medel att disponera för landets inre förkofran och var derföre mån om att på engång försäkra sig om insigtsfulle landsmäns medverkan och draga allmän nytta af de kapitaler, hvilka den enskilda patriotismen förklarade sig beredd att anslå för det gagneliga ändamålet. Så uppstod Finska Hushållnings-Sällskapet genom en förenad impuls af allmän anda och välberäknad uppmuntran ofvanifrån, och de krafter, som medverkade till dess upphof, fortforo ännu länge att befordra dess vidare verksamhet.
3 Emellertid kan man ej dölja för sig, att under tidens lopp förändrade förhållanden inträdt. Icke så, som skulle den allmänna hushållningen i landet någonsin vexa ifrån behofvet af upplyste medborgares ledning och råd, eller såsom skulle fosterlandskärlek, insigter och nit i mindre grad nu än förr vara tillfinnande hos Finlands folk. Tvärtom: likasom man svårligen kan blunda för de ganska stora brister, hvaraf både lanthushållning och näringar mångenstädes i landet lida, likaså är det ingenting mer än en enkel rättvisa, att erkänna det myckna goda patriotismen i sednare tider gjort för dessa och andra bristers afhjelpande. Men – låtom oss erkänna det! – det fosterländska sinnet älskar nu att vara verksamt under andra former, än för 50 år sedan; nitet vill på andra vägar uppnå samma mål, och det finner sig nu hämmadt af de inskränkningar, hvilka det för ett halft sekel tillbaka sjelft stadgade för att reglera sin verksamhet. Läggom härtill, att år 1797 och tiderna derefter styrelsens tillgångar voro knappare och mera begränsade än dess goda vilja, hvilket, som redan sades, hade till följd att både kapitalet och medborgerlig verksamhet förtroendefullt vände sig till en förening, som då ansågs vara i stånd att för landets gagn uträtta mera än någon annan institution. Nu deremot har styrelsen, med större medel att disponera, utvecklat en mera genomgripande verksamhet; dess uppmuntringar, likasom dess åtgärder, räcka nu öfverallt, och följden har blifvit den naturliga, att det allmänna förtroendet nu af styrelsen väntar mera, ja väntar allt. Ett sådant förhållande har ofelbart en god sida, ty ingenting kan väl mera än ett sådant allmänt förtroende underlätta och befordra styrelsens välvilliga afsigter. Men det har derjemte den eftertänkeliga följd, att den enskilde medborgaren, i känslan af sin ringa förmåga, gerna kastar all omsorg, allt nit från sig uppå styrelsen, tyckande sig sålunda uppfylla sin pligt mot det allmänna genom en passiv lydnad för dess målsmän och högste ledare. Utan tvifvel är en såbeskaffad patriotism ganska beqväm; men styrelsen är dermed lika litet betjenad, som landet. Och sålunda inträffar, att det som å ena sidan är en vinning, å andra sidan deciderar sig till en bestämd förlust för samhällslifvet.
4 Om man således – såsom vi frukta – måste medgifva, att Finska Hushållningssällskapet icke mera är hvad det var de första två eller tre decennierna efter sin stiftelse – och vi ledas till denna iakttagelse mindre af Sällskapets egen minskade verksamhet, än af det ringare deltagande detsamma lyckats tillvinna sig nu mot förr – så tör man finna, att allmänna orsaker dertill i främsta rummet medverkat. Hvad mer eller mindre verksamhet hos Sällskapets arbetande ledamöter kan bidraga, är i det hela en obetydlighet. Lider en institution af aftyning, så skall man sällan förgäfves söka orsaken dertill antingen i föråldrade stadgar, eller i changerade allmänna intressen, eller kanske rättast i båda. Oss är icke tillständigt att, beträffande Finska Hushållnings-Sällskapet, föreslå några reform- eller regenerationsåtgärder. Vi funne endast på det varmaste önska, att en institution, som vid sin stiftelse, till den grad som Finska Hushållningssällskapet, uppburits af hela landets deltagande och förtroende, och i så månget afseende visat sig detta deltagande, detta förtroende värdig, äfven framgent måtte på lika sätt uppbäras, – det enda sätt, som gör det för Sällskapet möjligt att fullt motsvara sitt ändamål.
5 Närmaste anledning till ofvanstående hafva vi tagit af en i Åbo Tidningar N:o 37 insänd artikel angående Finska Hushållningssällskapets fonder, af hvilken vi här göra oss ett nöje att reproducera det faktiska. Skulle äfven Morgonbladets anmärkningar om Sällskapets »stora fonder» genom Insänd:s detaljer snarare bestyrkas, än vederläggas, framgår likväl ur det anförda det beriktigande, att Sällskapet öfver en ganska ringa del af nämnde fonder äger fri dispositionsrätt; något som är egnadt att afväpna mången anmärkning öfver Sällskapets verksamhet.
6 »1:o Ahlmanska Fonden, donerad af framlidne Assessoren Gabriel Ahlman. – Årliga räntan deraf är bestämd att underhålla friskolor för allmogens barn i de kring Tammerfors belägne Socknar; att under hårda missvextår bispringa de under Hattanpää gård lydande bönder och torpare med utsäde och brödföda; att utdela belöningar åt dem af allmogen som utmärka sig genom uppodlingar och andra nyttiga företag i landthushållningen. Öfverskottet eger Sällskapet med vissa inskränkningar disponera.
7 2:o Svahnska Fonden, donerad af framlidne Apothekaren i Tavastehus, Anders Svahn. Årliga räntan är till ena delen bestämd att pensionera ett äldre, ogift fruntimmer; att kostnadsfritt med medikamenter förse fattiga sjuka i Tavastehus stad samt aflöna den läkare som vårdar dem. En annan del af räntan är ämnad att underhålla tvenne patienter af samma fattigpersonal, i tvenne sjuksängar. Testamentet stadgar väl att tvenne barnförlossningssängar jemväl skola underhållas genom afkomsten från denna sistnämnde andel af det donerade kapitalet, så framt tillgångarne medgifva, men i annat fall att den besparade räntan årligen lägges till hufvudstolen intill dess densamma befinnes tillräcklig. Alla dessa stadganden äro samvetsgrant uppfyllda. Den så kallade Lazaretts-afdelningen af Svahnska fonden tillvexer årligen, så att Sällskapet framdeles blir i tillfälle att etablera en särskild barnförlossningsanstalt i Tavastehus.
|45 3|8 Dessutom har testator till Sällskapets fria disposition donerat ett Rusthåll i Hauho socken. Men då han tillika förordnat att denna egendom skulle, emot en föga betydlig afgift, under lifstidsarrende upplåtas åt en ålderstigen, ännu lefvande, enkefru, är den fria dispositionen, tills vidare, blott nominel.
9 3:o Hisingerska Fonden, donerad af framlidne Ryttmästaren Baron Mihael Hisinger, i ändamål att från Nätra socken i Sverige införskrifva och i Finland bosätta ett hushåll, som här i landet kunde införa den i Ångermanland brukliga methoden att odla och röta lin, med uttryckligt förbehåll att hvarken kapitalet eller den deraf fallande räntan finge till andra ändamål användas.
10 Sedan ett hushåll från Nätra socken blifvit införskrifvet och på Mustiala etablerade, hvartill endast besparade räntor blifvit använde, fortsättas nu räntebesparingarne, så att Sällskapet framdeles blir i tillfälle att, enligt testators föreskrift, från samma socken införskrifva och på någon annan ort i Finland bosätta ännu ett hushåll.
11 Dessa förenämnde trenne fonder äro af testatorerne donerade för bestämdt afgifna, till en del lokala eller, för landthushållningen i allmänhet främmande ändamål. Hushållnings-Sällskapet är egenteligen blott verkställare af vederbörandes förordnaden.
12 4:o Billmarkska Fonden, grundad af framlidne Professoren Johan Billmark. En friare disposition häröfver är Sällskapet medgifven, men det ursprungliga kapitalet gick, för omkring tjugu år sedan, genom en konkurs, till nära hälften förloradt, och årliga räntan af återstoden har sedermera allt jemt blifvit lagd till hufvudstolen, som nu ändtligen uppnått sitt ursprungliga belopp.
13 5:o Potates-Fonden, tillkommen genom ett år 1809 i Nåder beviljadt anslag af Statsmedel till Potates-odlingens befrämjande, stort 2 250konsekvensändrat/normaliserat Rubel Banko-Assignationer.
14 6:o Linneslöjds-Fonden, likaledes tillkommen genom besparingar å ett 1812 i Nåder beviljadt årligt anslag af Statsmedel, stort 10 000konsekvensändrat/normaliserat Rubel Banko-Assignationer, till lin- och hampkulturens samt finare linneslöjdens uppmuntran.
15 Huru dessa tvenne fonder blifvit använde till deras noga begränsade och bestämda ändamål, derom vittna Sällskapets årsberättelser, och hvarje opartisk finsk mans oförvillade omdöme. De betydliga besparingarne hafva med Nådig tillåtelse blifvit använde till det i sednare åren inrättade Landtbruks-Institutet, hvars fond till närvarande stund deraf erhållit successive tillskott, uppgående till 17 400konsekvensändrat/normaliserat Rubel Silfver.
16 7:o Stats-Fonden, utgöres af det årliga Statsanslag af 3 000konsekvensändrat/normaliserat Rubel Banko-Assignationer, som 1816 i Nåder beviljades för Sällskapets enskilda behof. Häraf aflönas, till en del, Sällskapets Embets- och Tjenstemän; och besparingar derå kunna blott tillfälligt ega rum vid dödsfall eller afskedstagande.
17 8:o Garnupphandlings-Fonden, stiftad år 1843 med ett i Nåder anslaget förlagskapital af 3 000konsekvensändrat/normaliserat Rubel Silfver. – Sällskapet har sig ålagdt att, till bestämda priser, i Tavastland inköpa det finare linnegarn, som till salu erbjudes, upphärfladt på en af Sällskapet fastställd normal-härfvel, hvilket garn sedermera, genom Sällskapets försorg, bör till väfnader förarbetas och fabrikatet försäljas.
18 Denna fond har således jemväl sin bestämmelse och får ej till andra ändamål användas. Vinst och besparingar kunna ej komma i fråga, emedan Sällskapet vid inköps- och försäljningsprisens bestämmande blott åsyftat att oförminskadt bibehålla förlagskapitalet.
19 Sammaledes är förhållandet med
20 9:o Finska Landtbruks-Institutets Fond, hvars årliga anslag af Statsmedel varit olika i mån af behofvet. För innevarande år utgör det 5 428konsekvensändrat/normaliserat Rubel Silfver.
21 10:o Enskilda Fonden, bildad af Ledamöternes bidrag, antingen såsom årsafgifter eller inträdesgåfvor en gång för alla. Denna fond är den enda som Sällskapet fritt kan disponera. Men beklagligen blef Sällskapet i följd af Åbo brand, som förhärjade dess fasta och en del af dess lösa egendom, nödsakadt att inköpa och bebygga en tomt, hvarigenom i frågavarande fond belastades med en skuld, uppgående till 46 000konsekvensändrat/normaliserat Rubel Banko-Assignationer, hvilken genom successiva afbetalningar nu blifvit förminskad till 6 000konsekvensändrat/normaliserat Rubel Silfver. Denna förminskning har blifvit verkställd utan särskilde eller förhöjde bidrag: af ledamöterne och utan att besvära Höga Öfverheten med underdåniga ansökningar om understöd. Sällskapet har ej heller äskat någon andel i de räntefria lånemedel, som i Nåder anslogos till den afbrända stadens återuppbyggande. Ledamotsafgifterna hafva varierat emellan 260 och 400 Rubel Silfver årligen, och med denna lilla summa kunna ej särdeles energiska åtgärder vidtagas eller stora saker uträttas, då deraf skall bestridas ränta och amortissement å betydliga skulder, underhåll af en stor och kostsam stadsgård, aflöningar, ved, ljus och förlagskostnader för af trycket utgifne skrifter, hvilken sistnämnde post under tvenne år ensamt uppgått till 1 200konsekvensändrat/normaliserat Rubel Silfver. Stats-fonden, jemte hushyror från Sällskapets stadsegendom och några mindre betydliga besparingar af donations-fonderna hafva visserligen också till allt detta lemnat bidrag, hvilket äfven af årsberättelserna närmare kan inhemtas. Vare detta nog sagdt om de stora fonderna.»konsekvensändrat/normaliserat