Notisen/artikeln ingår i HT 11/5 1853:|36 3|

Dansande Bord.

Olle Nötbom. Faster, är det möjligt,
Att ett bord kan gå?
Fastern. ...konsekvensändrat/normaliserat Ja visst är det löjligt
Sådant sällskap få.

Gammal Komedi.

1 Hvarföre skulle H:fors Tidningar vara de sista att omtala den märkvärdiga, den otroliga saken, som väckt mera sensation i hela Europa, än Onkel Toms stuga och turkista frågan och kejsarinnan Eugenie – table moving; Tischrücken, dansande bord? Morgonbl, Borgå Tidn., Posttidningen, ha redan berättat derom, mer eller mindre saltadt, lustigt och klentroget. Vi skola skratta med – hvarför icke det, ty saken är bland de kostligare – men läsarn får ursäkta, om vi helt godtroget förmoda, att saken det oaktadt har sin riktighet. H:fors Tidn. ha nu engång det rykte om sig att vara litet svaga för det underbara*)Ehuru de ej tro att man kan spela klaver på en menniskas hufvudskål.. Nu ämna de riktigt bita hufvudet af skammen.

2 Med saken hänger i korthet så ihop. I början af April lästes i Augsburger Allgem. Zeitung ett bref af Dr Andrée i Bremen, hvari han omtalar ett fenomen, som först blifvit bekant genom den amerikanska s. k. klapparesektens tillställningar och som består deri, att ett bord, af hvad trädslag som helst, bringas genom en kedja af menniskohänder i en rörelse alldeles oberoende af mekanisk yttre inverkan. Fenomenet väckte stark sensation och har blifvit eftergjordt i hundrade tyska städer, i England, Sverige, S:t Petersburg – och öfverallt med framgång. Alla tidningar, alla salonger genljuda i denna stund deraf, borddansen har blifvit ett mode, en epidemi, vetenskapen, som finner den något hårdsmält, har delat sig i tvenne läger för och emot, tviflare och skrattare ha gjort sitt bästa att förklara allt för ett aprilskämt ... men det oaktadt dansa borden. Vi kunna ej hjelpa det.

3 Fyra sex, ända till tolf personer sätta sig kring ett lättrördt bord, sålunda att de hvarken beröra bordet, andra eller hvarandra, icke ens med kläderna, blott så att enhvar med åtskilda händer på bordet lägger sitt högra lillfinger ofvanpå grannens venstra. Verkan blir hastigare om man står, om man under sin stol har en yllematta eller om bordfötterna ställas på glas**)Den celebre Carus i Dresden har stolerat en lätt bordskifva på fot af glas, så att skifvan roterade fritt, och verkan blef deraf dubbelt snabbare.. Bordet bör vara betsadt eller fernissadt (icke måladt) och väl torrt. Uppmärksamheten bör vara ständigt fästad derpå (ingen musik, ingen läsning); ringar få ej bäras på händren; fingerspetsarna böra förut doppas t. ex. i saltlösning, för att ej svettas. Efter en tid, som varierar från fem minuter ända till 1½ timma, känner man först en elektrisk ström från höger till venster genom armarna, jemte stickningar och domning; derpå råkar bordet i vågformig rörelse, börjar att knaka och rycka, slutligen att röras åt sidan, än jemnt, än rycktals, samt ändtligen att med ökad hastighet framskrida i en viss direktion, sålänge kedjan förmår hållas ihop. Detta fenomen bekräftas af många hundrade ögonvittnen, hvaribland många tviflar och skrattare; alla instämma deri, att hvarken synvilla eller bedrägeri varit möjliga. Deremot lemnas derhän allehanda biomständigheter, såsom att bordet rör sig eller lyfter sig efter kedjans bestämda vilja m. m. d.med mera dylikt

4 Sedan en vecka äro flera försök gjorda äfven i Helsingfors. Vi ha varit vittnen till både misslyckade och till mer än hälften lyckade; men lemna också dessa tillsvidare derhän. Nedanstående är deremot klar och obestridlig verklighet hvars sannfärdighet vi till fullo kunna garantera, utom det att det för enhvar är ytterst lätt att öfvertyga sig derom.

5 I måndags d. 9 Maj ankom en nummer af Journal de S:t Petersboug, hvari omtalas, att äfven hattar (således förmodligen alla lättrörliga saker, som icke bortleda elektriciteten) kunna röras på nämnde sätt. Genast gjordes försöket i närvaro af tio personer, de flesta tviflare. En manshatt ställdes på ett bord, två karlar och ett fruntimmer bildade en kedja med lillfingrarne på skärmen. Efter en qvart öfvergafs försöket som misslyckadt. Derpå isolerades hatten sålunda, att en kristalltalrik lades under kullen på bordet, kedjan knöt sig ånyo, och efter sex minuter begynte hatten vrida sig omkring från höger till venster, först knappt märkbart, derpå allt fortare, slutligen så hastigt, att kedjan ej mera kunde bibehållas, och i samma ögonblick den bröts, afstadnade rörelsen. Detta försök upprepades och lyckades ännu engång af tre andra personer med alldeles samma resultat efter tio minuters förlopp. Alla kringstående kunde öfvertyga sig att ingen villa var möjlig.

6 E. a. g.En annan gång skola vi nämna försöken att förklara denna företeelse, hvilken helt säkert har en alldeles naturlig grund, vare sig elektricitet eller nervströmmar (»innervationsströmungen») eller båda delarna.

 

 

1. *)Ehuru de ej tro att man kan spela klaver på en menniskas hufvudskål.
2. **)Den celebre Carus i Dresden har stolerat en lätt bordskifva på fot af glas, så att skifvan roterade fritt, och verkan blef deraf dubbelt snabbare.