Notisen/artikeln ingår i HT 25/10 1866:|249 2|

Konversation.

Den 24 Oktober.

1 – Finlands Allm. Tidning telegraferar ett rykte om förestående vigtiga personalombyten i konservativ anda inom den högre förvaltningen i Ryssland. Notisen har väckt en förtjent uppmärksamhet.

2 – I grannlaga förhållanden fordras framförallt takt. Historien är uppfylld af exempel derpå, huru småsaker ofta skadat mer, än vigtiga tilldragelser. Man måste gifva akt på floden och låta de små bäckarna sorla.

3 – Man väntar i år tidig vinter. Sidensvansarna ha infunnit sig, och barometern står högt. Stormen den 8 Oktober synes ha varit en öfvergångskris. Märkvärdigt nog var i Helsingfors nästan lugnt, ehuru med samma vind, när den nordvestliga orkanen brusade öfver hela norra och medlersta Finland samt betäckte Päjänes yta med skum.

4 – Apropos af sidensvansar. En uppsats af A. M. i »Kuukauslehti» anmärker bland annat, att medan förvärfskällorna stoppas och penningebristen tilltager, ingen likväl synes hugad att afsäga sig någon af de lifvets njutningar, vid hvilka han vant sig under de goda åren. Anmärkningen träffar ej alla förhållanden. Här är stiltje i handeln, stiltje i nöjena. Det visar sig tydligt, att man knappar in hvad man kan. Konsten är att anbringa sin sparsamhet på det rätta stället. När man t. ex. ser personer med den öfverdådigaste lyx i sin klädsel inbespara en konsertbiljett till Stein eller en theaterbiljett till Shakespeare, frågar man sig, om ej ett bildande nöje kan vara så mycket värdt, som femtiondedelen af en sidenklädning.

5 – I detta fall kan man säga med Almqvist: »näst karlar vet jag ingenting värre än fruntimmer». Jag tror just icke, att moralpredikningar emot lyxen någonsin ansetts uppbyggeliga för andra än predikanten sjelf.tillagt av utgivaren Det är med lyxen som med krinolinen: han trotsar allt menskligt förnuft. Men det är ett faktum, som man hvar dag bevittnar på Helsingfors gator och i nya theatern, att lyxen i toiletten sedan några år varit i starkt stigande. Och när man i dessa fattiga tider ser våra damer ... Men hvartill tjenar det att ådraga sig så mäktiga fiender? Jag ville blott komma dertill, att om våra snart sammanträdande ständer toge sig före i sina bekymmer att beräkna inkomstskatten efter värdet af så och så många tunnor råg, som en ung skönhet bär på sig; – om de toge sig före att dekretera en bevillning af tjugu mark, utom tullen, på hvar ny sidenklädning; så vore detta – mycket oartigt.

6 – För att undgå ett så vådligt ingrepp i ett af det täcka könets dyrbaraste privilegier, funnes visserligen en utväg, men jag vet ej om jag vågar yppa hemligheten, emedan förslaget torde möta stark opposition. Får gå emellertid. Om några af damerna gjorde början med ett frivilligt löfte, på ett år till exempel, att icke bära andra nya tyger, än inhemska, förutom svart och hvitt och förutom vid stora festiviteter, så vore sannolikt den hotande faran lyckligen öfverstånden, och de skulle med temlig visshet kunna hoppas på tänkande menniskors bifall såsom en ersättning för litet gyckel af – andra.

7 – Skulle en jury af damerna, enligt presslagen, fälla mig skyldig såsom den der utspridt vrånga framställningar till allmänhetens förvillande, så vågar jag i ödmjukhet åberopa ett högt föredöme, hvilket, såsom jag tror, skall frikalla mig från allt ansvar. Det är nemligen bekant, att H. M. vår nu regerande Kejsarinna, nyss uppstigen på thronen, föregick sitt hof med det älskvärda exemplet att företrädesvis bära inhemska tyger. Jag förmodar, att ingen af våra damer derefter skall|249 3| anse förslaget träda deras värdighet för nära eller möjligen vara mindre fashonabelt.

8 – Men, svarar man, Ryssland tillverkar sjelf en mängd vackra och dyrbara tyger, medan vårt fattiga land endast tillverkar medelmåttiga kläden och halfkläden, ylle-, halfylle-, linne- och bomullsväfnader, utom att man ofta här får den utländska varan för billigare pris, än den inhemska. Anmärkningen är riktig; jag vill endast göra det tillägg, att der priset på finsk vara någongång (ej alltid) är högre, motsvaras skilnaden oftast af tygets större varaktighet; och vid större afsättning skall fabrikatet otvifvelaktigt förbättras. Men antag, att den inhemska varan verkligen vore dyrare, så ligga vinsten och fördelen deri, att modets anspråk ej längre skall tvinga ett kanske ganska anspråkslöst fruntimmer att göra toilett öfver sina tillgångar. När man är flera om samma goda sak, skall man ej mera synas sämre än andra, och man skall i sin tarfliga klädning med lugn kunna möta de grannt utstyrda damer, som sätta lifvets lycka och ära i det yttre skalet af deras personlighet.

9 – Det är klart, att ett sådant föredöme måste utgå från de högre samhällsklasserna. När de nådiga fruarna beklaga sig att deras pigor gå klädda i tyska doffelkappor, köpta i bodarna färdigt sydda, glömma de alldeles att de sjelfva föregått sina tjenare med exempel. Och när de förklara med en sjelfständighet, som kläder dem förträffligt, att deras toilett angår ingen, såsnart de sjelfva betala den och ha råd att göra det, så äro de nog modesta att glömma deras stora inflytande på otaliga andra, som kanske icke ha råd att kläda sig såsom de, men anse sig tvungna dertill af konvenansens despotism. Den första af deras kön har varit af annan mening.

10 – Men hvarföre, invända damerna, föregå oss icke »skapelsens herrar», som i allt annat vilja styra och råda, med godt exempel? Svar: emedan ännu ingen varit nog djerf att bestrida damernas suveräna makt på toilettens område. Skulle kanske männen stifta lagar för moderna eller förbjuda sina fruar att gå klädda så eller så? Åh, mina damer, det kan ej vara ert allvar; det vore ju att störa Europas lugn! Förbjuda? Jag föreställer mig huru alla sidenfabrikanter och modekrämerskor blefve förtjusta öfver ett sådant förbud.

11 – Men våra ärade herrar kunde vara så goda och sjelfve bespara en hel mängd onödiga utgifter ... Riktigt. I detta fall kunde vi vända satsen om och säga: »näst fruntimmer vet jag ingenting värre än karlar». Tålamod! Turen skall ofelbart komma äfven till herrarne, sedan de af skyldig artighet lemnat damerna företrädet. Och för att dela rättigheter och pligter lika, är det billigt att damerna framställa en proposition i samma syfte för herrarne. Herrarne skola utan tvifvel invända, att champagnen strömmar med hvarje år tunnare; att klöfverknekt förlorat alltmera sitt ordförandeskap i de flesta sällskaper; att Helsingfors har ej mera än två eller tre fashonabla värdshus (mindre fashonabla finnas visserligen i massa); att klubberna med svårighet bära sig och ofta stå toma; att deremot seltervattensbutikerna uppvexa i alla gathörn; att komitéer och sammanträden vanligen äro torrare än sjelfva brunnarne nuförtiden o. s. v. Men deraf behöfva ej damerna låta besticka sin domaremakt. Man torde allt kunna påfinna en mängd anklagelsepunkter, som hålla bättre streck, och jag upprepar, att herrarne ingalunda skola slippa för bättre köp, allenast damerna äro så älskvärda och göra början. Det är ju blott genom dem man numera lyckas få fotfäste i opinionerna. Och förordas något af dem, äro sjelfva tidningarnas vargar spaka som lamm.

12 – Se, så var det! säger Joukahainen i Kalevala. Mången talar, som han, sina ord i vinden, utan att veta om de någonstädes finna ett fäste, och detta må vara en ursäkt äfven för

13 Bore.