1 Engång må också vi försöka en dagartikel, och dertill kan vara särskild anledning, alldenstund den ryktbara, länge bebådade 13 Juni nu är inne. Vi hoppas att denna dag skall likaså fredligt som någon annan förrinna i tidernas ocean och förgätas såsom många dylika förkunnade dagar förut blifvit förgätna; men af hvarje förvillelse är något att lära, och af hvarje sviken förväntan, god eller ond, är en erfarenhet att hämta för kommande dagar.
2 Vi kalla dessa dåraktiga rykten om den 13 Juni en förvillelse, emedan de hvarken i religionen eller vetenskapen äga någon sorts berättigande, utan vunnit fart och utbredning på ena sidan genom det underbaras och hemlighetsfullas makt öfver inbillningen, på andra sidan genom de troendes klagan öfver tidens ondska och förväntan att Guds stränga dom skall derföre straffa verlden och medföra tidernas ändalykt. Men vi tillhöra icke dem, som lättsinnigt gyckla öfver sjelfva möjligheten af en så kolossal tilldragelse, som den nuvarande jordens undergång eller totala omgestaltande, ty denna möjlighet i och för sig är fullt berättigad både af religionen och vetenskapen. Den heliga skrift är uppfylld af profetior om verldens undergång, och änskönt några ibland dem blifvit tydda på Jerusalems förstöring och romareväldets fall, återstå dock många i alltför tydeliga ord, för att till sin rätta mening kunna tillämpas på någonting annat än jordens och menniskoslägtets undergång. Man läse härom, bland andra, Marci 13, Math. 24 kap. och 2 Petr. 3 kapitel, hvars 10 vers lyder: »Men Herrans dag varder kommande som en tjuf om natten; och då skola himlarne med en stor hastighet förgås, och elementerna skola försmälta af hetta, och jorden med de verk som deruppå äro skola förbrännas.» – Det är anmärkningsvärdt, att alla dessa profetior, oaktadt den nästföregående, nästan totala, ödeläggelsen genom en vattuflod, öfverensstämma deruti, att den kommande yttersta tiden skall ödelägga jorden med eld. Vetenskapen å sin sida har väl aldrig på allvar velat uppställa läran om materiens evighet, utan fastmer varit ense om att tillskrifva den nu synliga verlden en begynnelse (om ock för millioner år tillbaka) och följaktligen äfven ett slut; ja, det Copernikanska systemet, som anvisat jorden en helt obetydelig plats bland rymdens tallösa stjernor, har på samma gång underkastat henne de öden, som andra himlakroppar, någongång, så att säga, inför de stjernkunniges ögon undergått, nemligen att bildas af verldstöcknen, fortlöpa i sina bestämda banor en omätelig tid och derefter slockna eller söndersprängas, för att vidare gifva upphof åt nya skapelser. Denna förgänglighetens allmänna lag, som allt lefvande på jorden är underkastadt, kan således anses gälla för hela den skapade verlden, ehuru efter en oändeligt större måttstock, och de, som ville förneka möjligheten af vår planets undergång i dess nuvarande gestalt, komma således derhän, att för henne uppställa en särskild undantagslag, som ingenting berättigar dem eller oss att antaga.
3 Ej heller vilja vi förneka all den betydelse, en annan tidning velat tillägga möjligheten af en sådan förestående verldsundergång, nemligen att utgöra en kraftig botpredikan och väckelse till att betänka detta timligas vansklighet. Oss synes endast, att man icke fördenskull behöfver rådfråga fåfängeligt prat, som för tiden uppkommit, då likväl verldens slut ganska säkert förestår förr eller sednare för enhvar af oss, nemligen då vi tillsluta våra ögon i döden. Skräckfantasier ha dessutom i alla tider visat sig vara dåliga botpredikningar; än mera sådant ömkeligt skrock, som förvillar sinnet med trälaktig fruktan, i stället att kasta det i ödmjukhet och förtröstan inför Skaparens thron.
4 Också har det inträffat, hvar gång verldens snart förestående slut blifvit förkunnadt och allmänneligen trodt – hvilket har skett otaliga gånger – att menniskorna, betagna af skrämsel, i stället att vända sig till verkelig bättring, förfallit antingen i trots eller i klenmodighet, så att somlige »lefvat som hvar dag vore den sista» och andra deremot försökt att muta den gudomliga rättvisan med allehanda skenfagra gerningar. Krönikorna omtala t. ex. år 1 000 e. Chr., när öfver hela kristenheten den tron var utbredd att verlden skulle förgås och det tusenåriga riket tillstunda, huru en allmän förskräckelse fattade sinnena, så att otaliga menniskor upphörde att arbeta, slogo sig på lättja och frosseri, eller skyndade att bortskänka sin egendom åt kyrkor och kloster, vallfärda till den heliga grafven o. s. v., men några verkliga bättringens frukter voro icke sedan att deraf förmärka, utan snarare motsatsen. Likaså, för att taga ett af de färskaste exemplen, när år 1835 likaledes den tron var utbredd öfver större delen af Europa, att Halleys komet skulle medföra verldens ändalykt, förspordes på samma sätt allehanda skrymteri och ofruktbar ängslan, så att menniskor till och med hängde och dränkte sig för att slippa vara med om den grufliga tilldragelsen. Halleys komet kom ganska riktigt och gick helt oskyldigt sin väg såsom den kommit; men om den hade någon inverkan på tro och sinnelag, så var den likaså det verkliga kristliga lifvet mera till skada, än gagn. Detta är högst sannolikt fallet äfven nu, när ryktet om den 13 Juni på ett förvånande sätt spridt sig öfver hela Europa. Man läser redan, huru personer i Galizien och Ungern, ja i Paris, Wien m. fl.|46 3| orter som anses vara de mest upplysta, bortgifvit eller förstört sin egendom, nedlagt sina handtverk och arbeten, rådfrågat drömmar och klapp-andar, hängt sig i spjällsnören o. m. d.och mera dylikt Man torde väl ännu få läsa flera historier af samma uppbyggliga sort. Det är för öfrigt en känd erfarenhet, att otro och vantro äro nära beslägtade, så att all vidskepelse funnit sin tacksamaste jordmån just der, hvarest kristendomen sjelf blifvit fräckast förnekad.
5 Hvad som måste bestridas och stämplas som förmätet skrock, det är, i vår tanke, den inbilskhet, som, tvärtemot skriftens ofvanciterade tydeliga ord och tvärtemot vetenskapens bestämda protester, gör anspråk uppå att på förhand uträkna tiden, dagen, ja timman för en tilldragelse, hvilken måste framkallas af kosmiska eller verldsinflytanden, der tidens måttstock är så oändeligt större än här på jorden och der således tusende år äro en obetydlighet, hvad sedan våra år och våra dagar. Ty vill den välmenande tron uttolka denna tidens tecken så, att nu just vore rätta stunden för profetiornas fullbordan, så kan härtill med fog svaras, att dessa samma tidstecken, nemligen otro, förderf, syndigt och fåfängeligt lefverne, krig och andra landsplågor, falske profeter, stora historiska hvälfningar m. m. varit i mången föregående tid minst likaså starkt framstående, exempelvis 6:te, 7:de, 11:te, 14:de, 16:de seklerna, trettioåra krigets tider, första franska revolutionens tidehvarf m.tillagt av utgivaren fl., hvilka också allesamman af månge då lefvande varit ansedda som de yttersta. Och å andra sidan, när man vill från vetenskaplig ståndpunkt uträkna, att en komet skall eller kan på en gifven tid sammanstöta med jorden, så är det högsta man derom kan säga, att en sådan förmodan är ytterst osäker och beror på gissningar, hvilka ännu icke vunnit någon bekräftelse af de flera tusen kometer, som varit synliga under hela den tid de finnas i häfderna antecknade.*)Den 13 Juni har denna tid föranledt många funderingar om dessa verldskroppar. Prof. Säfström har nyligen ansett dem bestå af otaliga små eldkulor, dylika som vi se uti vår luftkrets. En lärd berlinare har räknat ut, att syndafloden förorsakats af en komet, som stött tillsammans med jorden ungefär vid östra kusten af Sydamerika och uppdrifvit Atlantiska oceanens vågor öfver den gamla kontinenten. Aragos m. fl. åsigt att kometerna bestå af dunstmassor, 20 000konsekvensändrat/normaliserat gånger tunnare än luften, har förut varit nämnd i detta blad.
6 Profetian om den 13 Juni är af franskt ursprung. Till dess förklaring bör erinras om den vidskepliga betydelse man i Frankrike, liksom i Ryssland, är van att fästa vid ziffran 13 och som i sjelfva Paris är så utbredd, att väl få personer skulle beqväma sig att äta 13 vid samma bord. Profetian blef först synlig uti en af franske astronomen Mathieu Laensberg vid slutet af förra året utgifven kalender, hvarifrån den sedan fann en väg till franska tidningar och genom dem till en mängd andra europeiska blad, hvilka samtligen häruti funno en godbit och en variation under den nu rådande torkan på politiska nyheter. Genom tidningspressen gick ryktet härom, förstärkt med Babinets och en »tysk astrologs» spådomar, vidare ut till alla länder och samhällsklasser, vårt land icke undantaget, och har öfverallt funnit många troende, som på alla motskäl haft ett lösryckt eller missförstådt bibelställe till svar. Som bekant, går profetian ut derpå, att Carl V:s komet af år 1556 skall, vid sin väntade återkomst, sammanstöta med jorden och förbränna henne till aska och lafva (se härom bl. a. H. T. N:ris 16, 20). Men nu äro just dessa kometer af en så lång omloppstid ytterst svåra, om icke omöjliga, att beräkna ens på året för deras återkomst, långt mindre på dagen, i anseende till de mångfaldiga störingar, hvilka de under deras bana kunna lida af andra himlakroppars attraktion. Det är derföre mer än sannolikt, att besagde komet låter länge vänta på sig**)Ryktet att han skulle blifvit sedd vid San Fransisco i början af året tyckes icke bekräfta sig. Andra vänta Bielas komet. och, när och om han anländer, då hafva tagit en kosa, som icke ens den nu så mathematiskt noggranna astronomin kan uträkna. Hans uteblifvande eller oskadliga förbitågande torde väl då blifva den enda bevisning som antages af kometvurmarne, tilldess någon ny astronom eller astrolog***)Astrolog betyder, till skillnad från astronom, en som spår i stjernorna. hittar på någon dylik buse af samma sort.
7 Vi meddela här nedan ordagrannt, såsom till ämnet hörande, ett redan för närmare 14 år sedan oss tillhandakommet bref från en välmenande landsman, hvars upprepade hänvisning till »Andlighetens nåd» blandar ett rörande drag i den åldrige mannens kuriösa »bulletin», den sista af de många dylika han i tiden utfärdat. Publicerandet häraf mötte dåförtiden oförutsedda hinder, förmodligen emedan det ansågs skrämmande. Att förutsägelsen delade spådomars vanliga lott, är öfverflödigt att tillägga.
*)Den 13 Juni har denna tid föranledt många funderingar om dessa verldskroppar. Prof. Säfström har nyligen ansett dem bestå af otaliga små eldkulor, dylika som vi se uti vår luftkrets. En lärd berlinare har räknat ut, att syndafloden förorsakats af en komet, som stött tillsammans med jorden ungefär vid östra kusten af Sydamerika och uppdrifvit Atlantiska oceanens vågor öfver den gamla kontinenten. Aragos m. fl. åsigt att kometerna bestå af dunstmassor, 20 000konsekvensändrat/normaliserat gånger tunnare än luften, har förut varit nämnd i detta blad.
**)Ryktet att han skulle blifvit sedd vid San Fransisco i början af året tyckes icke bekräfta sig. Andra vänta Bielas komet.
***)Astrolog betyder, till skillnad från astronom, en som spår i stjernorna.
Kommentar
Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.
Den 13 Juni.
1 Engång må också vi försöka en dagartikel, och dertill kan vara särskild anledning, alldenstund den ryktbara, länge bebådade 13 Juni nu är inne. Vi hoppas att denna dag skall likaså fredligt som någon annan förrinna i tidernas ocean och förgätas såsom många dylika förkunnade dagar förut blifvit förgätna; men af hvarje förvillelse är något att lära, och af hvarje sviken förväntan, god eller ond, är en erfarenhet att hämta för kommande dagar.
2 Vi kalla dessa dåraktiga rykten om den 13 Juni en förvillelse, emedan de hvarken i religionen eller vetenskapen äga någon sorts berättigande, utan vunnit fart och utbredning på ena sidan genom det underbaras och hemlighetsfullas makt öfver inbillningen, på andra sidan genom de troendes klagan öfver tidens ondska och förväntan att Guds stränga dom skall derföre straffa verlden och medföra tidernas ändalykt. Men vi tillhöra icke dem, som lättsinnigt gyckla öfver sjelfva möjligheten af en så kolossal tilldragelse, som den nuvarande jordens undergång eller totala omgestaltande, ty denna möjlighet i och för sig är fullt berättigad både af religionen och vetenskapen. Den heliga skrift är uppfylld af profetior om verldens undergång, och änskönt några ibland dem blifvit tydda på Jerusalems förstöring och romareväldets fall, återstå dock många i alltför tydeliga ord, för att till sin rätta mening kunna tillämpas på någonting annat än jordens och menniskoslägtets undergång. Man läse härom, bland andra, Marci 13, Math. 24 kap. och 2 Petr. 3 kapitel, hvars 10 vers lyder: »Men Herrans dag varder kommande som en tjuf om natten; och då skola himlarne med en stor hastighet förgås, och elementerna skola försmälta af hetta, och jorden med de verk som deruppå äro skola förbrännas.» – Det är anmärkningsvärdt, att alla dessa profetior, oaktadt den nästföregående, nästan totala, ödeläggelsen genom en vattuflod, öfverensstämma deruti, att den kommande yttersta tiden skall ödelägga jorden med eld. Vetenskapen å sin sida har väl aldrig på allvar velat uppställa läran om materiens evighet, utan fastmer varit ense om att tillskrifva den nu synliga verlden en begynnelse (om ock för millioner år tillbaka) och följaktligen äfven ett slut; ja, det Copernikanska systemet, som anvisat jorden en helt obetydelig plats bland rymdens tallösa stjernor, har på samma gång underkastat henne de öden, som andra himlakroppar, någongång, så att säga, inför de stjernkunniges ögon undergått, nemligen att bildas af verldstöcknen, fortlöpa i sina bestämda banor en omätelig tid och derefter slockna eller söndersprängas, för att vidare gifva upphof åt nya skapelser. Denna förgänglighetens allmänna lag, som allt lefvande på jorden är underkastadt, kan således anses gälla för hela den skapade verlden, ehuru efter en oändeligt större måttstock, och de, som ville förneka möjligheten af vår planets undergång i dess nuvarande gestalt, komma således derhän, att för henne uppställa en särskild undantagslag, som ingenting berättigar dem eller oss att antaga.
3 Ej heller vilja vi förneka all den betydelse, en annan tidning velat tillägga möjligheten af en sådan förestående verldsundergång, nemligen att utgöra en kraftig botpredikan och väckelse till att betänka detta timligas vansklighet. Oss synes endast, att man icke fördenskull behöfver rådfråga fåfängeligt prat, som för tiden uppkommit, då likväl verldens slut ganska säkert förestår förr eller sednare för enhvar af oss, nemligen då vi tillsluta våra ögon i döden. Skräckfantasier ha dessutom i alla tider visat sig vara dåliga botpredikningar; än mera sådant ömkeligt skrock, som förvillar sinnet med trälaktig fruktan, i stället att kasta det i ödmjukhet och förtröstan inför Skaparens thron.
4 Också har det inträffat, hvar gång verldens snart förestående slut blifvit förkunnadt och allmänneligen trodt – hvilket har skett otaliga gånger – att menniskorna, betagna af skrämsel, i stället att vända sig till verkelig bättring, förfallit antingen i trots eller i klenmodighet, så att somlige »lefvat som hvar dag vore den sista» och andra deremot försökt att muta den gudomliga rättvisan med allehanda skenfagra gerningar. Krönikorna omtala t. ex. år 1 000 e. Chr., när öfver hela kristenheten den tron var utbredd att verlden skulle förgås och det tusenåriga riket tillstunda, huru en allmän förskräckelse fattade sinnena, så att otaliga menniskor upphörde att arbeta, slogo sig på lättja och frosseri, eller skyndade att bortskänka sin egendom åt kyrkor och kloster, vallfärda till den heliga grafven o. s. v., men några verkliga bättringens frukter voro icke sedan att deraf förmärka, utan snarare motsatsen. Likaså, för att taga ett af de färskaste exemplen, när år 1835 likaledes den tron var utbredd öfver större delen af Europa, att Halleys komet skulle medföra verldens ändalykt, förspordes på samma sätt allehanda skrymteri och ofruktbar ängslan, så att menniskor till och med hängde och dränkte sig för att slippa vara med om den grufliga tilldragelsen. Halleys komet kom ganska riktigt och gick helt oskyldigt sin väg såsom den kommit; men om den hade någon inverkan på tro och sinnelag, så var den likaså det verkliga kristliga lifvet mera till skada, än gagn. Detta är högst sannolikt fallet äfven nu, när ryktet om den 13 Juni på ett förvånande sätt spridt sig öfver hela Europa. Man läser redan, huru personer i Galizien och Ungern, ja i Paris, Wien m. fl.|46 3| orter som anses vara de mest upplysta, bortgifvit eller förstört sin egendom, nedlagt sina handtverk och arbeten, rådfrågat drömmar och klapp-andar, hängt sig i spjällsnören o. m. d.och mera dylikt Man torde väl ännu få läsa flera historier af samma uppbyggliga sort. Det är för öfrigt en känd erfarenhet, att otro och vantro äro nära beslägtade, så att all vidskepelse funnit sin tacksamaste jordmån just der, hvarest kristendomen sjelf blifvit fräckast förnekad.
5 Hvad som måste bestridas och stämplas som förmätet skrock, det är, i vår tanke, den inbilskhet, som, tvärtemot skriftens ofvanciterade tydeliga ord och tvärtemot vetenskapens bestämda protester, gör anspråk uppå att på förhand uträkna tiden, dagen, ja timman för en tilldragelse, hvilken måste framkallas af kosmiska eller verldsinflytanden, der tidens måttstock är så oändeligt större än här på jorden och der således tusende år äro en obetydlighet, hvad sedan våra år och våra dagar. Ty vill den välmenande tron uttolka denna tidens tecken så, att nu just vore rätta stunden för profetiornas fullbordan, så kan härtill med fog svaras, att dessa samma tidstecken, nemligen otro, förderf, syndigt och fåfängeligt lefverne, krig och andra landsplågor, falske profeter, stora historiska hvälfningar m. m. varit i mången föregående tid minst likaså starkt framstående, exempelvis 6:te, 7:de, 11:te, 14:de, 16:de seklerna, trettioåra krigets tider, första franska revolutionens tidehvarf m.tillagt av utgivaren fl., hvilka också allesamman af månge då lefvande varit ansedda som de yttersta. Och å andra sidan, när man vill från vetenskaplig ståndpunkt uträkna, att en komet skall eller kan på en gifven tid sammanstöta med jorden, så är det högsta man derom kan säga, att en sådan förmodan är ytterst osäker och beror på gissningar, hvilka ännu icke vunnit någon bekräftelse af de flera tusen kometer, som varit synliga under hela den tid de finnas i häfderna antecknade.*)Den 13 Juni har denna tid föranledt många funderingar om dessa verldskroppar. Prof. Säfström har nyligen ansett dem bestå af otaliga små eldkulor, dylika som vi se uti vår luftkrets. En lärd berlinare har räknat ut, att syndafloden förorsakats af en komet, som stött tillsammans med jorden ungefär vid östra kusten af Sydamerika och uppdrifvit Atlantiska oceanens vågor öfver den gamla kontinenten. Aragos m. fl. åsigt att kometerna bestå af dunstmassor, 20 000konsekvensändrat/normaliserat gånger tunnare än luften, har förut varit nämnd i detta blad.
6 Profetian om den 13 Juni är af franskt ursprung. Till dess förklaring bör erinras om den vidskepliga betydelse man i Frankrike, liksom i Ryssland, är van att fästa vid ziffran 13 och som i sjelfva Paris är så utbredd, att väl få personer skulle beqväma sig att äta 13 vid samma bord. Profetian blef först synlig uti en af franske astronomen Mathieu Laensberg vid slutet af förra året utgifven kalender, hvarifrån den sedan fann en väg till franska tidningar och genom dem till en mängd andra europeiska blad, hvilka samtligen häruti funno en godbit och en variation under den nu rådande torkan på politiska nyheter. Genom tidningspressen gick ryktet härom, förstärkt med Babinets och en »tysk astrologs» spådomar, vidare ut till alla länder och samhällsklasser, vårt land icke undantaget, och har öfverallt funnit många troende, som på alla motskäl haft ett lösryckt eller missförstådt bibelställe till svar. Som bekant, går profetian ut derpå, att Carl V:s komet af år 1556 skall, vid sin väntade återkomst, sammanstöta med jorden och förbränna henne till aska och lafva (se härom bl. a. H. T. N:ris 16, 20). Men nu äro just dessa kometer af en så lång omloppstid ytterst svåra, om icke omöjliga, att beräkna ens på året för deras återkomst, långt mindre på dagen, i anseende till de mångfaldiga störingar, hvilka de under deras bana kunna lida af andra himlakroppars attraktion. Det är derföre mer än sannolikt, att besagde komet låter länge vänta på sig**)Ryktet att han skulle blifvit sedd vid San Fransisco i början af året tyckes icke bekräfta sig. Andra vänta Bielas komet. och, när och om han anländer, då hafva tagit en kosa, som icke ens den nu så mathematiskt noggranna astronomin kan uträkna. Hans uteblifvande eller oskadliga förbitågande torde väl då blifva den enda bevisning som antages af kometvurmarne, tilldess någon ny astronom eller astrolog***)Astrolog betyder, till skillnad från astronom, en som spår i stjernorna. hittar på någon dylik buse af samma sort.
7 Vi meddela här nedan ordagrannt, såsom till ämnet hörande, ett redan för närmare 14 år sedan oss tillhandakommet bref från en välmenande landsman, hvars upprepade hänvisning till »Andlighetens nåd» blandar ett rörande drag i den åldrige mannens kuriösa »bulletin», den sista af de många dylika han i tiden utfärdat. Publicerandet häraf mötte dåförtiden oförutsedda hinder, förmodligen emedan det ansågs skrämmande. Att förutsägelsen delade spådomars vanliga lott, är öfverflödigt att tillägga.