Veckan: 19 Febr

Notisen/artikeln ingår i HT 20/2 1858:|14 1|

1 – Veckan: 19 Febr. Vi lefva nu uti högvintern; ehuru mild till lynnet, bet han i onsdags med 23 graders köld. Snön har fallit öfver nya grafvar; men solens och lifvets makt stiger. Allt vexlar: smärtan, hoppet, tårarna, skämtet, vintermörkret, vårens lärkor och menskoöden; blott ett är ovanskeligt; tron! – Prof. Pippings stoft ledsagades i dag e. m. af sörjande vänner till hans hvilorum. Studentkorpsen och mer än tusen personer, fattiga och rika, slöto sig sjelfmant till tåget. Der uttalades verser och minnesord, och studenternes sång ljöd sorgsen, men frisk i den stjernklara vinterqvällen. – Sedan borgerskapet i NyCarleby enhälligt beslutat stadens återuppbyggande med nödig utsträckning på dess förra plats, ha deputerade derifrån varit inresta till Helsingfors, för att anhålla om skyndsam reglering. Styrelsen har deruti, såsom i öfrigt, med utmärkt välvilja sökt att bispringa den förhärjade staden. – Från GamlaCarleby omtalas fyra upprepade mordbrandsförsök. Tills möjligen andra bevis erhållas, synes det blott alltför sannolikt, att äfven branden i NyCarleby varit anlagd af främmande personer, som kringstrukit i nejden. Man kan blott önska, att lagarnas hela stränghet måtte drabba så omenskliga dåd och skydda andra samhällen för ett lika öde. Eldsvådan i Helsingfors d. 12 Febr. gaf anledning till betänkliga reflexioner om släckningsanstalterna. Larmsignalerna lemna äfven åtskilligt att önska. Vanligen sättes hela staden i rörelse utan åtskillnad mellan verklig fara och obetydligheter. För de friska kan det gå an, men för sjuka och nervsvaga kan det föranleda större olyckor än branden. Man har mer än ett exempel uppå, att oväsendet vid obetydliga tillfällen och brandvakternas hemska bultande på fönstren haft de svåraste följder för sjuka och fruntimmer.