Bonnier, Albert–ZT 13.5.1869

Albert Bonnier till Zacharias Topelius 13.5.1869

Stockholm den 13 Mai 1869.

HHögädle Herr Prof Z Topelius
Helsingfors

1 Det var i högsta grad glädjande att efter en så lång väntan åter få ett bref från Tit. Visserligen var det icke utan någon öfverraskning att jag deraf finner att Tit nu funnit betänklighet vid att vidhålla de förut aftalade vilkoren för 2:dra Delen af Dikterna, men jag respekterar lika fullt Tits vilja häri, och beredd, liksom alltid, att gå Tits önskningar till mötes, är jag fullt förvissad om att vi nog slutligen skulle träffa en för oss båda lämplig öfverenskommelse, såväl om detta band, som om hvad Tit föröfrigt vill låta från trycket utgå.

2 I förbigående må det här vara mig tillåtet att yttra några ord med anledning af hvad Tit skrifver om de låga priser som hittills erlagdts för Tits arbeten, med den ödmjuka anhållan, att Tit ville vara god och i mina ord icke se annat än en vänskaplig diskussion goda vänner emellan.

3 Jag vill då först och främst tillåta mig att bemärka, att så vidt jag minnes, det vanliga varit Tit sjelf, som föreslagit betalningsvilkoren för hvarje arbete, och att jag aldrig prutat på desamma, utan erlagdt hvad som begärdts.

4 Dernäst vill jag tillåta mig att göra Tit uppmärksam på, att det ju alltid är gifvet att en förfs arbeten betalas mindre i början, än hvad förhållandet blir sedan han vunnit i ryktbarhet och erhållit en större publik. Det är visserligen möjligt att man kan anse de honorariebelopp, uppgående till mellan 5 à 6000:-, hvilka jag till dato haft nöjet betala Tit, såsom relatift obetydliga och att speciellt beloppet för 1:sta bandet af Dikterna var lågt då det endast utgjorde omkring 500:-, men jag tillåter mig att hemställa, om Tit på den föregående i Finland tryckta upplagan af Ljungblommorna hade lika god behållning – och om icke äfven den fördelen för förf. att genom den större spridning af dessa Dikter på samma gång hafva vunnit i anseende och ryktbarhet, och derigenom hafva utsigt till högre honorar framdeles, är af någon betydelse.

5 Vidare vill jag tillåta mig att anföra följande. Det är fullkomligen sannt att detta band Dikter har haft en god afgång och för mig varit en ganska fördelaktig affär – men att man icke alltid på förhand kan bedöma en boks framgång och att till och med samma förfs arbeten stundom kunna hafva helt skiljaktiga öden, det får man nog erfara. Vi behöfva ju endast jemföra Sångerna och de Dramatiska Dikterna. Dessa köpte jag nästan samtidigt och för de senare betaltes tillochmed något mera – men under de 8 åren förlagsrätten gällde har icke ens första upplagan gått ut (ehuru den icke var serdeles stor.) Jag beklagar mig ingalunda öfver resultatet, men anför det endast för att erinra derom, att förlagsföretag från förläggarens sida ju som oftast måste betraktas som en ren affär, och uti detta begrepp måtte det väl ingå, att enär en affär stundom kan vara mindre lucratif, den äfven någongång bör blifva motsatsen ty hur skulle han eljest kunna fortsätta sin rörelse?

||

6 För att emellertid praktisk visa Tit att jag hyllar valspråket »Leben und leben lassenspråk: tyska», och att jag icke är otacksam, anhåller jag vänligen att Tit ville tillåta mig att med inneliggande vexel på 500 Riksdaler sv. betala ett ytterligare tillskottshonorar för Dikterna I Delen. – för att nu öfvergå till det öfriga innehållet i Tits bref, så finner jag deraf att Tit önskar förbereda utgifvandet af sina samlade arbeten, uti en retoucherad upplaga i lika format.

7 Ehuru vi väl skola kunna både antaga och hoppas att Tits produktionskraft ännu länge skall kunna oförminskad fortgå och sålunda någon dylik samling ännu ej på länge kan komma att afslutas så kan jag dock ej undra på att Tit önskar att i tid taga ihop med samlandet och ordnandet.

8 Skulle Tit derföre verkligen redan besluta sig för en dylik samlad upplaga, så förklarar jag mig med största nöje beredd att öfvertaga förlaget deraf, att trycka den i format och till utseende som Tit sjelf må föreskrifva och att betala den så bra som någon annan kan göra, och så att jag tror Tit bör kunna blifva nöjd, och till vinnande af enhet i format och kompletterande af samlingen, åtager jag mig att på samma sätt upplägga Fältskärn och Läsning för Barn.

9 Jag hade icke föreställt mig att Tits öfriga redan förut skrifna arbeten skulle utgöra ett så stort antal band, som jag nu hörer, nemligen 16. – Det var emellertid mycket roligt att höra och gratulerar jag Tit verkligen till denna vackra tillryggelagde verksamhet. – En upplysning önskar jag dock ytterligare att erhålla för att kunna komma så långt i saken att jag kan framställa något förslag om förlagets öfvertagande. Det är det ungefärliga arktalet pr volym – eller för alla tillsammans. Jag medgifver att det icke torde vara lätt att precist uträkna det – men det är icke heller af nöden, utan blott något så när. Beräkningen kunde ju göras efter vanliga trycksidor med pr medium 35 rader på sidan, samt antydan huruvida Tit vill räkna arken till 24 sidiga (som Fältskärn) eller 16 sidiga (som uti de Dram. Dikterna). Beträffande formatet tror jag att publiken skulle åtminstone för det rent belletristiska (Novellerna) föredraga ett mindre format som Fältskärns framför det mera högtidliga stora Oktavo.

10 Huruvida Tit vill vid bestämmandet af honorarievilkoren klassificera arbetena i några skilda klasser eller ha ett anbud öfver en bank, som man säger – öfverlemnar jag till Tit sjelf att afgöra. – Sedan jag erhållit en närmare öfversigt af de omtalade 16 volymers ongefärliga omfång, skall jag åter låta höra utaf mig och vi kunna ju sedan fortsätta underhandlingarna, hvilka jag hoppas må leda till ömsesidig belåtenhet.utanför pappret (radslut)

11 Beträffande fortsättningen på Fältskärn, så finner jag efter de erhållna upplysningar att de, för att bereda Tit. ett honorar, som motsvarar hvad de föregående banden inbringat, först måste publiceras i någon tidning innan de kunna lemnas allmänheten i bokform. Publiken är nemligen nu redan van att få dem till ett relatift för originaltexten ganska billigt boklådepris och dermed bör man, om möjligt, fortsätta.|| Ja, min afsigt vore till och med att engång kunna erbjuda dem i en riktig prisbillig »Volks Ausgabespråk: tyska». –

12 Jag vill derföre tillåta mig att fråga, om Tit skulle ha något emot att de först publicerades i någon svensk tidnings följetong? Och ifall intet hinder derföre möter från Tits sida – skulle Tit då i så fall vilja afstå förlagsrätten för allo åt mig för ett visst pris pr tryckark af samma omfång som hittills – och med rättighet för mig att contrahera med någon svensk tidning derom? Och hvad önskade Tit i så fall pr ark?

13 Det är visserligen icke antagligt att någon Stockholms tidning kan betala så mycket för rättigheten att först införa den i sin följetong som Helsingfors Tidn gjort, och å andra sidan lider naturligtvis bokupplagans afsättning här derigenom ett större afbräck – men likafullt tror jag att det icke vore otänkbart att träffa ett dylikt arrangemang, och derigenom bereda Tit ett större honorar för arbetet. Jag framkastar detta förslag, som fallit mig in, utan att ega någon visshet om hvad H:rr tidningsförläggare här mena derom, ty jag vill naturligtvis först höra hvad Tit säger och Tits pris, innan man kan fråga sig före om saken – men det vore kanske ett sätt att bringa den till en utförbar möjlighet.

14 Tillåt mig nu att bedja Tit att begrunda dessa förslag och snarast möjlig fägna mig med några meddelanden i saken.

15 Af det nya Psalmboksförslaget förekommer det mig att man borde kunna sälja ett antal exx äfven här – hellst om det blir tryckt i ett beqvämt format och icke blir alltför dyrt. Jag skulle derföre gärna emottaga ett antal af t. ex 2 à 300 expl till spridning i bokhandeln i Sverige. – Är arbetet i 4:o och kanske dyrbart vore 100 expl tillräckliga.

16 Tits reklamation mot Herr Gernandts annons lät jag införa i Aftonbladet.

17 För idag har jag intet vidare att tillfoga, annat än att ett rykte gått, att vi skulle kunna ha nöjet att påräkna att åter i sommar få ett besök af Tit här. Är detta grundad? Det vore mycket angenämt och ingalunda minst för den som i alla tider beder att få teckna sig

Tits ständigt tillgifne

Albert Bonnier