Bonnier, Albert–ZT 3.7.1873

Albert Bonnier till Zacharias Topelius 3.7.1873

Stockholm den 3 Juli 1873

Högädla Herr Prof Z Topelius.
Ny Carleby

1 Jag tackar förbindligast för manuskriptsändningen som kom mig tillhanda för några dagar sedan och hvilken jag naturligtvis skyndade mig att med begär genomläsa.

2 Min nyfikenhet på dessa berättelser var naturligtvis så mycket större emedan jag alldeles icke hade någon kännedom i hvad riktning de var. Tillåt mig emellertid att oförbehållsamt få framställa min tveksamhet, huruvida det kan vara skäl att börja bandet och hela företaget med just dessa berättelser.

3 Det är ju möjligt att jag misstager mig, men jag tror att vi borde taga i öfvervägande huruvida Tit ej kan bjuda på några interessantare – och måhända – om äfven något större – just i arbetets början – ty dessa 5 förefalla mig dels något gammalmodiga, dels – trots all den form fulländning hvarmed de äro skrifna – vara af temligen obetydligt innehåll.

4 Mycket beror det ju på, hvad samlingen kommer att kallas och följaktligen med hvilka förväntningar läsaren öppnar boken – men »Noveller» böra de ej kallas – åtminstone icke de nu sända – ty de motsvara ju alls icke hvad som menas med|| denna diktart. – De äro ju mera att anse såsom ett slags kulturhistoriska anekdoter (Drakelden, Den eviga studenten) och humoristiska anekdoter (Wattenmärket, Beckbrännaren).

5 Ursäkta att jag kommer med dessa betänkligheter och anmärkningar, men det är i rent literärt hänseende att jag gör det.

6 Det är utom all tvifvel att dessa berättelser nog kunna förtjena att intagas med i en samling af större sådana – men de böra bestämdt ej gå i spetsen – såvida man ej vill riskera att läsaren skall lägga boken otillfredsställd ifrån sig, innan att han kommit till de som troligen utgöra verkets hufvudbeståndsdel.

7 Jag har ansett det vara rättast att utan dröjsmål göra Tit uppmärksam härpå och hellre uppskjuta börjandet af tryckningen tills Tit hunnit taga frågan i skärskådande än att vi skulle ha ångrat oss när det var för sent att rätta.

8 Honorarie villkoret – ehuru troligen det högsta som för något på svenskt tryck utkommet arbete hittills varit betalt antages såsom Tit senast föreslagit det, nemligen med 170:- svenske pr 24 sidors tryckark som Fältskärn, alltså 39 rader på sidan.

9 Derest jag skulle finna det ändamålsenligt att|| använda en något större stil eller mellanslag och sålunda endast få 30 à 32 rader på sidan, så förmodar jag att Tit icke har något emot att dent förra radantalet ändock lägges till grund vid arkberäkningen, så som meningen först var. – Jag har ännu icke klart för mig huru det är rättast göra med hänsyn till stil – men något afseende blir det nödvändigt att göra att priset (boklåde) icke behöfver ställas så högt att det afskräcker köparen – och genom ett något minskadt radantal skulle boken naturligtvis öka till sin volym och derigenom förefalla mindre dyr än med mindre omfång och mera på sidorna.

10 Beträffande frågan om förlagsrättens inskränkning till ett visst antal år, så vet Tit att jag ej har något deremot, lika litet som jag plägar ha det, emot hvad Tit öfverhufvud taget önskar, men jag får göra uppmärksam på, att det i sjelfva verket medför en svårighet att träffa en sådan bestämmelse, en svårighet som lätt kan blifva en obillighet. – Ty, om jag å ena sidan ändock icke skulle ega rätt att omtrycka boken under dessa år – så bör jag väl å den andra sidan yrka något skydd, restitution eller ersättning derest jag vid preskriptionstidens utlopp ännu hade en större del af upplagan osåldt?

11 Kanske vi kunde sluta frågan sålunda attoriginal: »att jag skulle ha fullständig förlagsrätt under t. ex. 5 år från utgifningen|| (äfven med omtryckningsrätt under denna tid om så behöfdes), men att Tit derefter egde rätt att disponera deröfver i och för upplagor af sina »Samlade Arbeten».

12 Vid närmare begrundning af Tits senaste bref tror jag att detta i alla fall varit Tits mening, och att vi sålunda lätt nog skola vara öfverens derom.

13 Beträffande upplagans storlek så har jag icke ännu kunnat bestämma den – och jag får tillägga att det icke oväsendtligen beror på de öfriga motsedda delar af 1:sta bandets manuskript huru stor eller liten jag anser den böra vara. Men jag tar mig friheten göra Tit uppmärksam på att sådant i och med att min rätt blir inskränkt till viss tid, så är det af föga vigt för Tit att bestämma upplagans storlek – åtminstone i materiellt hänseende.

14 Jag motser med längtan den utlofvade nästa manuskriptsändningen och tecknar

Med gammal vänskap och Högaktningoläsligt p.g.a. konservering/inbindning

Albert Bonnier

15 P. S.
Vid genomläsning af detta i temligen stort fart skrifna bref, finner jag att uttryck här och der kunnat varit bättre valda, men tiden medger mig icke att skrifva om brefvet – och jag är öfvertygad att Tit läser och bedömer detoläsligt p.g.a. konservering/inbindning med all den välvilja som mångåriga goda relationer kanske icke gör mig oföroläsligt p.g.a. konservering/inbindningtjent utaf. DS.