Bonnier, Albert–ZT 30.11.1880

Albert Bonnier till Zacharias Topelius 30.11.1880

den 30 Novbr 1880

B. Bror Topelius!

1 Tack för ditt brefkort af 26:e. Sluthäftet på Vinterqvällar hann icke få sitt omslag och blifva inhäftadt till förra Express – men befinner sig nu ombord på båten för att med denna tur komma Dig till handa. (Edlunds exohäftade expl hunno dock med på resan den 24 härifrån.) –

2 I det paketet som idag afgick till Dig finnes några diverse saker af mina julnyheter af hvilka jag hoppas att en och annan bok t. ex Leas förträffliga berättelser skall göra Er nöje. Derjemte följer en raritet i bokväg, som jag beder Dig hålla till godo som en julklapp från mig. Till sitt yttre uppträder denna visserligen ganska »medfaren» – men trots sin gammaldags drägt torde innehållet kanske göra Dig nöje. –

3 Nu kan jag berätta Dig att något i frågan om den »literära konventionen». – Jag presenterade mig i förra veckan hos vår utrikes minister, baron Hochschild, och framförde hvad som i denna angelägenhet ligger oss om hjertat. Han tog mycket vänligt emot mig och nämde att denna frågan var en bland dem, som|| han redan gifvit vårt sändebud, hr Duc, i Petersburg ordre att inleda förhandlingar om hos ryska regeringen – och att han ofördröjligen väntade få höra derom från hr Duc..

4 Igår fick jag en biljett af baron Hochschild att besöka honom igen – och hade idag ytterligare ett samtal med honom. Han nämde då att han vid vårt förra samtal hade förbisett att omtala att Svenska regeringen – nemligen afdelningen Justitie Stats Expeditionen – redan på våren i år, strax efter utfärdandet af Nya finska Literära eganderättslagen, hade varit betänkt på de förberedande åtgärder i och för en literär konvention. De nödiga handlingar hade blifvit utarbetade – men då man icke ville förbigå Norges möjliga interessen i denna fråga – så hade handlingarna först blifvit öfversände till Norska regeringen – – och der hvila de ännu. – (Likväl vidhöll ännu baron Hochschild att samma fråga äfven ingick bland dem, som i Petersburg skulle väckas af vårt sändebud.)

5 Jag uttryckte vår tacksamhet fatt höra att något var påtänkt i saken – men tillät mig anmärka att Sveriges intressen här äro af en helt annan natur än Norges – enär det för detta landet ju blott kan handla om förbud mot öfversättningar – medan det för oss – ömsesidigt kan gäller skydd mot eftertryck. – Uppenbarligt ha våra diplomater icke hunnit att riktigt sätta sig in|| i frågan ännu – men det kommer väl – och roligt är det i alla fall att de interessera sig för den.

6 Emellertid ansåg han att tillsvidare intet kunde vidtagas här – förr än att svar kommit, om från Norge vill vara med – och han lofvade att hålla mig au courantspråk: franska med förloppet. – Jag framställde då till honom den fråga omoriginal: »om han trodde det skulle vara nyttigt för saken om den samtidigt blef väckt från finsk sida – t. ex genom en petition till finska Senaten, som i sin ordning kunde ingå med en begäran derom till finska Statsrådsafdeln i Petersburg – om åtgärdens vidtagande till åstadkommande af en konvention speciellt mellan Finland och Sverige? – Han svarade att han trodde icke det kunde skada att frågan på flera håll bragtes fram – men sade sig alls icke veta huruvida den väg jag nämde var den rätta!

7 Ja – derom får jag nu säga – att jag icke heller vet om så är – och hur dermed skulle ställas till – men jag utbad mig hans tillåtelse att brefvexla med Dig derom – meddela Dig hvad han sagt – och höra hvad Du tror kan göras och bör göras – och det är det, som jag i dessa rader nu att börja med gjort.

8 Det kan kan ju hända att saken ännu sitter långt inne – men nog kunna vi hoppas att den skall bli till verklighet – och under tiden böra vi – hvar på sitt håll – icke förlora den ur sigte. Och dermed farväl för idag

Din tillgifne vän

Albert Bonnier