Bonnier, Albert–ZT 10.1.1888

Albert Bonnier till Zacharias Topelius 10.1.1888

Albert Bonnier.
Boktryckare och förlagsbokhandlare. Stockholm, Mästersamuelsgatan 17.

den 10 Januar 1888

B. Bror Topelius!

1 Jag kan knappt säga Dig, hur glad ditt vänskapliga nyårsbref gjorde mig. Din långvarige tystnad hade gjort mig ängslig att din vänskap, som jag sätter så högt pris på och med hvilken Du hedrat mig i en så lång följd af år, skulle ha lidit något afbräck. Du kan derför fatta att ditt kärkomne bref beredde mig en obeskriflig glädje.

2 Då jag nu går att besvara det ber jag aoläsligt p.g.a. bläckplump eller motsvarandett först få förena mig med den – säkerligen oräkneliga – skara af lyckönskande vänner och beundrare, som idag nalkas Dig från när och fjerran och äfvenledes framföra min hjertliga lyckönskan till din 70:de födelsedag.

3 Af själ och hjerta lyckönskar jag Dig att ha uppnått den aktningsbjudande Sjutti-siffran och derhos – Gudskelof – vara i besittning af både kroppslig och andlig vigör. Måtte det vara Dig förunnadt att ännu länge få vara i åtnjutande deraf.|| och måtte försynen ännu under många och lyckliga år bereda Dig mycken glädje åt ditt lifs afton.

4 De mina förena sig med mig i de bästa och innerligaste lyckönskningar för Dig på denna din festdag och jag beder Dig vänligen att icke misstycka att jag vid detta tillfälle tillåtit mig att äfven gifva mina vänskapsutanför pappret (radslut) och tacksamhetskänslor en materiell form uti ett par prof af svensk industri, hvilka jag beder Dig hålla tillgodo.utanför pappret (radslut)

5 Nu ville jag blott önska att min välmening icke må ha råkat blifva allt för misslyckad, utan att dessa föremål i all deras enkelhet må kunna lyckas få plats i ditt arbetsutanför pappret (radslut)rum och vara Dig till någon nytta och nöje – så att de icke strax må behöfva vandra till något vindskontor bland andra onyttiga saker. Den rätt inventiösa konversations-soffanutanför pappret (radslut) är ju, enligt sin benämning, visserligen främst afsedd för samspråk,utanför pappret (radslut) men när dess mekanik användes, kan den ju måhända äfven bereda din flitiga föreläserska rum på ena sidan medan Du beqvämt åhörar henne från den andra. – Den rörliga bokutanför pappret (radslut)hyllan, tycker jag, är en praktisk pies för att att lättvindigt ha tillgång till literära hjelpmedel, ordböcker, encyclopedier och hvad tyskarne kalla »Nachslagebücherspråk: tyska» – Tanken på att vid detta tillfälle visa Dig en liten uppmärksamhet fick jag, när jag gl tidningarne erfor att din 70:de födelsedag stundade och jag ber att|| få berätta, att jag (med biträde af min hustru) just en förmiddag förliden vecka hade slutat våra upptäcktsfärder i några magasin här och valt ut dessa pieser – då jag vid återkomsten till Kontoret erhöll ditt vänliga nyårsbref. –

6 Det var ju riktigt roligt om din snälla och begåfvade Eva verkligen funnit sig ha haft någon nytta af den lilla höstturen – Vi tycka alla så mycket om henne och det var mig derför en riktig glädje att kunna bereda henne ett litet extra-nöje. – Om jag hinner idag skall jag bifoga ett par ord till henne – i motsatt fall ber jag Dig helsa henne från oss alla – äfven från min Eva, som just i förrgår gaf sig utaf på sin vanliga vinterfärd till Paris. –

7 Vid Nya Teatern här har jag inhemtat underrättelse huru det var med deras uppförande af Regina v Emmeritz. Den Josephsonska regimen derstädes slöt, som Du nog erfarit, med en »krach» och nu innehas teatern af ett konsortium under ledning af den förre regissören Falck. Han förklarade för mig, att vid detta upptagande af ditt stycke, hade tiden dels varit knapp för några ändringar, dels innehade de flesta af sujetterna samma roler i stycket, hvari de uppträdt förut och att just denna omständighet hade föranledt att stycket kunde upptagas igen i en handvändning. Föröfrigt säger han att detta nuvarande sällskap hade förhyrt Nya Teatern med bibliothek, kostymer etc och med rättighet att få nyttja allt med samma rätt, som deras föregångare. (Han tycks beträffande rätten|| att »unentgeldlichspråk: tyska» få uppföra R v. Emmeritz stöda sig på att de nyttjat den i Finland tryckte upplagan af stycket.)

8 Då du är så vänlig att fråga om min mening beträffande dina mycket tänkvärda ord i Julqvällen, kan jag blott säga Dig, att hvad Du deri uttalar äfvenledes och i hufvudsak alltid varit min åsigt. – Uttrycket »Samvetslösa förläggare» torde väl dock, för så vidt det skall gälla våra förhållanden, kanske vara ett något för hårdt epitet – ty jag mig tycker mig ha funnit att det säkerligen blott är ett försvinnande fåtal som kan säges hafva blott för snöd vinnings skull sysselsatt sig med verkligen usel litteratur, hvarför detta omdöme väl mera drabbar tidnings- än egentligen bokpressen.

9 En förläggare – synnerligen af den gren af litteratur, som betecknas med ordet skön-litteratur – kan och bör dock väl ej heller tillmätas obetingad rätt att sjelf alltid sätta sig till doms och utöfva censur – ty hvem ger oss absolut visshet att somligt som vi idag klandra, ogilla eller fördöma äfven af en framtid skall bedömas sammalunda – eller månne icke framtiden måhända se mycket deri uti ett helt annat ljus? – Kräfver icke rättvisan att förläggaren i dylika fall förhåller sig opartisk gentemot dagens ännu oafgjorda stridsfrågor, låter framtiden döma och sjelf endast som »ärlig mäklare» räcker handen både åt höger och venster|| och söker sätta hvarje begåfvad författare i tillfälle att kämpa för och försvara sina åsigter, allt naturligtvis under förutsättningen att dessa äro grundade på ärlig öfvertygelse? – En sådan opartisk ställning har jag för min enskilda del åtminstone hittills sträfvat att intaga och kan ej anse detta vara klandervärdt.

10 Ämnet är ju af en så omfattande natur, att det nog skulle kunna ge stoff för flera betraktelser, men tiden lider så att jag måste begränsa mig till dessa antydningar – och jag lefver i alla fall i den säkra tron, att vi trots några dylika divergenser framgent som hittills – med Guds bistånd – skola kunna hålla ihop som mångåriga gamla vänner. – –

11 Det var riktigt roligt att Du nu – efter en flerårig mellantid kan ge mina pressar en angenäm förhoppning på något nytt arbete af Dig. – Din stora roman kommer väl i år till afslutning – jag ser att Dagl Allehanda utlofva din 3:dje del deraf. Jag är beredd att med nöje föranstalta en bokupplaga deraf och skall vara färdig att börja den såsnart Du befaller.

12 Vidare har jag nu nöjet meddela Dig att vi i år måste trycka en ny upplaga af Läsning f Barn V:te delen äfvensom ock en ny upplaga af Ljungblommor I mindre for||matet. Ápropos hur går det med den projekterade 3:dje delen af Ljungblommor. Är der ingen utsigt att de kunde komma ut till Julen 1888?

13 Af den illustrerade fältskärn måste jag – för att få lite raskare fart i resten af upplagan i år föranstalta en ny Subskription. Jag befarar eljest att papperets utseende lider utaf att den ligger sålänge.

---

14 Jag har framfört dina vänliga helsningar till såväl Aug Malmström som till Lea – och de gladde sig hjertligen att höra litet från Dig. Båda två äro de sjelfva ock bland de älskvärdaste och hjertligaste menniskor man kan lära känna och de tillhöra dina varmaste beundrare.

---

15 Och så, kära vän, farväl för denna gång. Jag gläder mig åt att i tidningarna få höra om all den jubel, hvarmed man på lördag kommer att fira Dig. Var förvissad om att vi på denna sida bottenhafvet äro talrika vänner, som deltaga i jublet.

Din tillgifne

Albert Bonnier