Bonnier, Albert–ZT 14.6.1876

Albert Bonnier till Zacharias Topelius 14.6.1876

Stockholm den 14 Juni 1876

Bäste Bror Topelius!

1 Tack för ditt intressanta och trefliga bref från Montreux. Ehuru jag på Edra vägnar är litet ledsen att Ni ej fick sätta kronan på verket och lära känna äfven Rom och Neapel, så gläder det mig att höra Er belåtenhet med de delar af Italien Ni fått se! Nå, icke sannt? Italien är ju dock hvad natur och konst angå bland det skönaste man kan få se i verlden och hvar för sig af dess städer har så mycket herrligt att förete att det väl lönar sig att ha gjort en titt dit ner. – Fastän Mai i år var kall och blåsig öfverallt – äfven här – så slår det ej felt att Ni nog ändock der nere haft åtskilliga herrliga sommardagar, då Ni i fullt mått kunde njuta af den sköna naturen. Hvad sägs t.ex om den gudomligt vackra kustvägen från Nizza till Genua? Jernvägen mellan Florenz och Bologna, den förtjusande Como-sjön, der jag förmodar att Ni öfvernattade vid det vackra Bellagio – Ja, der finnes öfverallt vackra punkter – men visst är det icke utan ansträgning att så der flyga från en punkt till en annan. – Jag gratulerar emellertid till den kloka omtanken att nu hvila ut i det icke mindre|| natursköna Schweiz och just vid dess vackraste punkt – Geneversjön! Schweiz är det enda som kan smaka ofvanpå Italien och vi böra nu hoppas att den friska fjellluften på Alperna skola göra godt för Er helsa.

2 Tack för den vänliga vinken om ett besök af oss österut! Ja, hade allt stått väl till i hemmet, så hade jag gerna fört min hustru och mina flickor öfver till det vackra Finland, der en liten sommartur skulle ha varit mycket uppfriskande – och der jag icke varit sedan 1842 – men det är tyvärr omöjligt nu. Min familj flyttar imorgon ut till Dalarö, der jag tillbringar några af veckans dagar hos dem. Läkarne veta intet bättre att föreslå min hustru än sjöluft och sjöbad. De äro tyvärr inga Gudar utan blott menniskor och hastigt nog »au bout de leur latinspråk: franska!» – Och under närvarande förhållanden vill hvarken jag eller mina flickor lemna deras moder ensam. – Min son har vistats i Leipzig sedan februar och just i dessa dagar fått plats i en stor bokhandel i Wien. –

3 Sedan jag sist brefvexlade med dig har här inträffat en »Cause celebrespråk: franska», som ännu är oafgjord, hur den kommer att sluta.

4 Tvenne af våra mindre bokförläggare H:rr Giden och Fahlstedt hade hvar för sig tryckt en »Anthologi af svensk lyrik» med urval af äldre och nyare förfs dikter. – För några månader sedan anställde Hr Beyer som numera är egare af Lindh-Bohlins lager, åtal mot nämde H:rr för olofligt eftertryck af stycken ur Runebergs, Franzéns, Böttigers m. fl arbeten, hvarå förlagsrätten tillhör honom. – Utgången af denna process|| är visserligen oviss, men jurister tro att de enligt ordalydelsen af vår tryckfrihetslag – hvilken ännu är den enda vi ega om förlagsrätt – böra komma att fällas för eftertryck. – Nu förljudas det att en af nämde firmor har för afsigt att såsom hämd helt enkelt eftertrycka alla de arbeten af Runeberg, som äro utgifna i Finland – hvilket icke lärer kunna förmenas – enär det särskilde privilegium som firman Lindh i Örebro erhöll derå, för några år sedan utlupet och upphört att vara gällande och man har äfven velat skrämma upp mig, med att likadant eftertryck här skulle ske af dina arbeten Ljungblommor, Fältskärn o. s. v. – nemligen genom aftryckande af de i Finland tryckte delar deraf – för hvilka något skydd de facto icke lärer existera här. –

5 En ny civillag för ordnande af författarens rättigheter är visserligen här under utarbetning – men något serskild skydd för »utländska män» lärer ej deri kunna inrymmas, utan reciprocitet hos den nationalitet de tillhöra. Det vore derför af vigt att äfven hos eder få till stånd en förordning mot eftertryck af svensk mans arbete – och jag tror att man härifrån satt sig i beröring med några rättslärde i Finland – (om jag icke misstager mig Professorn Mächelin) för att få saken under diskussion och möjligen utfördt. När Du kommer hem får Du nog höra talas derom och för min del kan jag icke neka att det är nödigt att något sker – ty om vi ock hittills kunnat trygga oss vid att flertalet af bokförläggarna voro för hederliga att stjäla andras välförvärfvade egendom – så|| torde det dock ej vara skäl att alltför mycket lita på, att ett så hyggligt förhållande på längden skall bestå – synnerligast om man kommer underfund med att ett sådant eftertryck ej genom lag är hindradt.

6 Om Er hemväg bär öfver Stockholm, så hoppas jag Ni pr Telegram eller bref underrättar mig derom – men derest så icke blir tillfället utan Ni gå direkte från Lübeck till Helsingfors – så mottag redan nu våra vänligaste önskningar att resan må gå angenämt och lyckligt och att Ni stärkta och friska må landa på hemmets kust. –

Tillgifne vännen

Albert Bonnier