ZT–Rolfsen, Nordahl 10.11.1892

Zacharias Topelius till Nordahl Rolfsen 10.11.1892

Herr Doktor Nordahl Rolfsen, Kristiania.

Villa Björkudden 10 Nov. 1892
(Helsingfors).

1 Sent sänder jag Dem min tack för Läseboken och för Deras bref af 24 Sept. Dröjsmålet är ej af glömska, utan derför att jag ej fått ledighet att åter tänka mig in i det stora problem, som De velat lösa och, synes mig, i det hela löst lyckligt.

2 Jag har i flera förord till mina läse- och barnböcker redogjort för min uppfattning. De känner den: jag kan yttra mig kort. Det gläder mig, att vi i hufvudsak äro ense. Detaljerna kunna vi uppfatta olika.|| Jag skref en gång till Dem, att De ”förbättrat originalet” i Deras öfvs. af Læsning föor Börn. Norskan är naivare än svenskan, och Deras språk ansluter sig troget till barndomens uppfattning. De talar till barn, och till norska barn. Jag tror, att De vunnit syftet att göra boken kär för sina läsare.

3 De förstår också, att man icke nedlåter sig till barnets ståndpunkt; man höjer sig till den, – till den objektiva uppfattningen af naturen och lifvet, hvilken är högre, och helare, renare, än den subjektivt reflekterade.

4 De förstår vidare, att det bör vara en tankeförbindelse mellan Läsebokens varierande innehåll, emedan det ständiga flygandet från det ena olikartade ämnet till det andra är en direkt uppfostran till löshet och förvirring i tankekombinationer. Men det synes mig, att|| De har gifvit barnen för mycket och ej i den följdriktiga utvecklingsserien. Jag skulle i Deras ställe ha börjat med djuren, derefter hemmet, derefter naturen, derefter menniskolifvet och sist Gud, som både börjar och afslutar boken. Jag förstår, att dDe tagit hänsyn till den nödiga omvexlingen. Men jag menar ej heller en bunden schematisk anordning, utan en fri och omvexlande, som omärkligt leder tanken i en bestämd riktning.

5 I frågan om lokaliseringen anser jag Deras åsigt riktig, men med modifikation. Det är riktigt, att norska barn böra få det, som ligger inom deras synkrets och tillika ingifver kärlek till fäderneslandet. Men de norska barnen upphöra ej derför att vara menniskor och intressera sig för det allmänt menskliga. Huru vidt skilda från deras synkrets äro ej en saga från orienten eller en strid|| med lejon, boaormar och indianer, och likväl sluka de sådana berättelser. Derför är ock lokaliseringen i allmänhet riktig, men i särskilda fall oriktig. Jag hade i Naturens Bok lokaliserat för Finland en hymn till Grekernes Hellas, men i 7:de upplagan fann jag mig föranlåten att åter införa det gamla Hellas. Hvarför? Emedan sången förlorat sin lokalfärg och dermed sin stämning. Så är det äfven med Pikku Matti. Han blir ej i Norige hvad han varit i Finland. Lokalisera i Norige en arab på sin häst i öknen! Och Pikku Matti kan nog vara en norsk gutspråk: norska, när han gråter i bedstefarmoders stakspråk: norska, men när han vill hugga hufvudet af ”svenskarne”, – då är han icke en rätt norrman; jag tror ej, att ens Björnson ville medgifva det. – Jag fick mig tillsänd från Kristiania en kritik af Deras bok, men jag mottog den som ett skämt.

||

6 Deras bok har för mycket värde, för att jag skulle fästa någon vigt vid anmärkningar om detaljen. Jag har ännu ej haft tid att genomläsa den så uppmärksamt, som jag önskat och den förtjenar, men det förekommer mig, som vore urvalet godt. Den afgörande kritiken har De att invänta ett år efter dess praktiska användning i folkskolan. Innan jag utgaf 2:dra upplagan af mina läseböcker begärde jag lärarnes utlåtande på grund af böckernas användning i skolan och fann mig då föranlåten at göra åtskilliga ändringar. Detta har jag icke haft skäl att ångra, sedan nu bortåt 150,000 exx., finska och svenska, äro spridda i vårt land. Ofullkomligheter, brister qvarstå ju alltid; vi få vara beredda på att|| en dag utträngas af något bättre, det skall för oss vara en glädje och ära nog, om vi sökt äran. Vi må tacka Gud, att vi fått inlägga vårt svaga strå i på folkupplysningens stora arbetsfält och gifven Honom äran, hvars kraft är mäktig i de svaga.

7 Det skall intressera mig att få höra något mer om Deras läsebok, när den kommit till skolorna, och om upplagan på bygdemålet. Jag har fått några af mina sagor på norskt bygdemål. Äfven Norige har sin språkdualism, dock icke så farlig, hetsig och vidtgående, som den hos oss.

8 Jag tackar Dem för allt godt arbete i norsk litteratur och i Illustreret Tidende for Börn. Nya Trollsländan torde få hvila nästa år, men kommer|| sannolikt att få efterträdare. Vi ha dyra tider och missväxt, hvaraf äfven litteraturen har känning.

9 Mottag mina bästa välönskningar för fortsatt godt arbete i barnens och litteraturens tjenst samt ny försäkran om den vänskap och aktning, hvarmed jag alltid förblifver

Deras finske bundsförvandt

Z. T.

10 P. S. Känner De två ynglingar i Kristiania Olof och Halfdan Halvorsen? Jag står med dem i korrespondens och har mottagit lofvande dikter af yngre brodren.