ZT–Bonnier, Albert 10.10.1880

Zacharias Topelius till Albert Bonnier 10.10.1880

A. Bonnier

Björkudden 10 Okt. 1880.

Min gode Bror!

1 I onsdags 6:te Oktober afsände jag rekommenderadt Mscr. till 3 tryckark af »Det gyllene spöket», hvilket träder i stället för »Vernas rosor», som hade för många likheter med »Konungens Handske»: D. G. Sp. torde upptaga inemot 5, eller kanske 4½ ark, är en delvis på verklighet grundad berättelse från Uleåborg (staden onämnd) och införd i Hfors Tidn. 1860, men mycket omarbetad. Då alltså cykeln ännu lemnar plats för ett par ark, har jag för detta ändamål bestämt »Drottning Sofia Magdalenas örhängen», en skizz från Drottningholm, införd|| i Familjejournalen 1863.

2 Jag hade i förrgår nöjet mottaga det höfligaste björnabref en omtänksam förläggare skrifvit till en slarfvande författare och erkänner till fullo dess befogenhet. Ett besynnerligt öde har korsat mina beräkningar af tiden denna gång; senast har min hustru varit sjuk och är ännu ej rätt återställd. Men jag gör allt hvad i min förmåga står, och kan jag ej sända dig hela återstoden på engång, skall du få den i två partier.

3 Vi skola nu ställa följande cykel så, att vi icke börja utgifvandet, innan allt, eller dock det mesta, ligger färdigt i Mscr. Men derför skola vi taga tid på oss; jag tänker till nästa höst, om|| Gud gifver lif och helsa, så att förra delen skulle vara klar till julen 1881 och senare delen följande vår. Denna cykel skulle, jemte några längre noveller, äfven upptaga »berättelser» och ngågon »skildring», om du annars finner detta lämpligt. Jag har funnit den gamla erfarenheten bekräftad, att omarbetning af gammalt ofta tager mera tid, än att skrifva nytt.

4 I höst och vinter föreligga ock, förutom en omarbetning af Regina v. E., äfven en dito af »Boken om Vårt Land» och ytterligare bränna mig mina historiska arbeten i fingrarna. Jag har förlorat mycken arbetstid derigenom att mina ögon krångla vid eldsljus, men jag ämnar nu i vinter diktera för mina flickor.

5 Från Wasa tillskrifver mig Karin Montin, som ansökt kommissionsartiklar|| från Sv. Bokförläggareföreningen, och beder, som alldeles okänd i Sverige, om mitt förord. Jag känner icke flickan personligt, men mina flickor känna henne som redbar och praktisk. Slägten är mig välbekant; den tillhör Brahestadsracen, känd för raskhet och duglighet, samt är, unga Karin inberäknad, förmögen, hvarför jag icke anser någon risk vara förenad med kommissionsartiklar åt henne. Hon kan sedan sjelf förtjena sina sporrar med punktlighet i affären.

6 Min gode bror, jag önskar nu af hjertat, att du ej må af mig erfara motsatsen, samt att allmänheten må blifva nöjd med oss båda. Santesons »Natur och Samhälle» intressera mig, det är en bra konkurrent till »Läsning f. Barn». – Må väl! Vi sända eder vår vänliga helsning.

Z. T.