Edlund, G. W.–ZT 16.4.1884

G. W. Edlund till Zacharias Topelius 16.4.1884

Helsingfors 16 April 1884.

Högtärade Broder!

1 Cygnæi karakteristik var en öfverraskande present för hvilken jag hjertligast tackar!

2 Men å andra sidan beklagar jag att densamma kommer så få till del, ty såsom den nu utgår i ”Histor. Arkisto” blifva endast några få i tillfälle att njuta deraf.

3 Likväl borde Cygnæus blifva mera känd, särskildt derföre att han för flertalet är en mysteriös personlighet, höljd i dunkel. Ej ens hans närmaste känna honom rätt och uppfatta honom såsom han bör uppfattas och såsom H. Br. karakteriserat denna store ande. Hans stora idéer, hans aldrig svikande tröst, i stort och smått, äro kända af många men många flera känna dem icke. Hvilka känna hans okufliga mod? ej heller många. Han var, mig veterligen, den enda som under nödårstiden vågade uttala att äfven konstnären behöfver bröd – den tiden hade man den föreställning att endast de vandrande skarorna borde understödjas. – Han var, tror jag, äfven|| den enda som gentemot regeringen talade för bibehållandet af indelta soldaten; han vågade eller ville i dåv. ”Morgonblad” högt uttala: ”än kommer dag, än är ej allt förbi”. Censuren strök; dagen kom, men med värneplikten, som kostar landet vida mera än hvad indelningstrupperna kostade.

4 Cygnæus var stor, han bör äfven hållas stor och i stort sällskap, d. v. s. i de stores sällskap, ty han utgör det fjerde bladet i fyrväpplingen: Runeberg – Lönnrot – Snellman –

5 Dessa fyra bilda glanspunkten i vår storhetstid på andens fält. ”Stoftet försvinner, anden blir qvar” uttalades vid den sistbortgångnes graf; detta gäller för alla, i ännu högre grad för dessa fyra, öfver hvilka nutiden är stolt och framtiden skall hafva sitt stöd.

6 Låt oss derföre få dessa fyra tillsammans, dock hvar för sig. De store kunna teckna de store. Den som så mästerligt skildrat Cygnæus han vill äfven teckna de andra. Finlands folk väntar, folket af hvardera tungomålet; de veta uppskatta det höga, ty det bjuds dem så litet i den vägen.

7 Jag vill ej uppehålla längre, utan tecknar

Vänskapsfullt och ödmjukt

G. W. Edlund.