ZT–Bonnier, Albert 7.2.1880

Zacharias Topelius till Albert Bonnier 7.2.1880

A. B.

Björkudden 7 Febr. 1880.

Min gode Bror!

1 Med afgående Express afsänder jag de tre korrekturarken.

2 Med anledning af sednaste d. 29 Jan. upprepar jag, att du ingalunda må anse mig nog obetänksam att försmå goda råd. Tvärtom beder jag dig fortfarande hafva vänskapen anmärka hvarhelst du upptäcker ett språkfel eller ett faktiskt misstag. Äfven i smakfrågor har jag förtroende till din erfarenhet, då du ju lemnar åt mig afgörandet. Deremot kan jag ej tillåta sättaren att korrigera författaren, om det ock skulle ske enligt din anvisning; i detta fall fordras en subordination, hvars uraktlåtande skulle medföra de besynnerligaste konseqvenser.

3 I de tre första arken – och alltså för hela verket – har sättaren företagit sig att ändra mina dialogstreck till citationstecken. Detta är ett ingrepp, som ej kan|| medgifvas. Meningarne kunna visst vara delade angående företrädet af det ena eller andra sättet att utmärka samtal; äfven jag har förr apostroferat dialogen, men sedan 20 år begagnar jag strecket, hvilket, ehuru spatiösare, har företrädet af en större tydlighet.

4 Hvad angår rättstafningen, finner jag i verkligheten högst få differenser mellan min stafning och ordlistan. Sedan jag t. o. m. afstått från th (dock ej alldeles utan undantag), finner jag i de tre arken knappt annat än växa, hvilket jag efter min princip skrifver vexa, emedan ä-ljudet är kort. Jag kommer heller aldrig att skrifva t. ex. hog i st. f. håg o. s. v. – hvilket likasom växa=wachsen, tillhör det etymologiska ofoget, för det att man, kantänka, fordom sagt hug. Om ni svenskar skulle höra huru bredt den finska tungan uttalar ä-ljudet, skulle ni minsann akta er att så onödigt använda det i vid kort ljudfall i st. f. e.

5 Summa: nog bli vi ense om stafningen.|| Skola vi blifva det om titeln? Jag har, efter något betänkande, stadnat vid »Finska Vinterqvällar». Det alltför nakna hufvudordet får deraf en nödig begränsning. Jag riskerar metkroken och förslöar udden i förordet. I korrekturet, som jag i går sjelf afsände från staden för att få säker reda på portot, antecknade jag ungefärliga lydelsen af det ändrade slutet; men jag beder dig låta uppsätta stället efter medföljande blad. – Finner du titeln antaglig, återstår intet annat, än att göra den enkelt – vacker, med fina och nya versaler, ombesörja ett noggrannt korrektur och så i Guds namn trycka på. Har du deremot ett bättre förslag, så står arket otryckt, intilldess vi blifva ense. Jag tänker mig, att denna titel för hela verket står på skildt blad för sig; underafdelningarne arrangerar du efter din smak: – cykel och del, om du så behagar.

6 Trycket är mycket pappersbesparande; jag skulle kalla det för tätt, om jag ej varit beredd|| derpå. Hvitt papper och skarpa typer förbättra dock något. Jag börjar nu tro, att jag beräknat arktalet litet för högt med detta mscr.ätande tryck, men jag skulle ej ogerna se, om K. Handske blefve jemna 12 ark och kunde afslutas med andra häftet. – Jag trodde hela upplagan blifva 5,000; men får Edlund derutöfver 1,500, så är publiken länge försörjd och förläggarens intressen – om allt detta säljes – bättre tillgodosedda, än jag först föreställde mig.

7 Edlund är nu i beråd att blifva ense med dig om en gemensam upplaga af Läsning f. B. V, hvilket fägnar mig äfven för bildernas skull och befriar mig från dubbla korrektur. Såsnart jag får veta edert beslut, sänder jag forts. af mscr.

8 Jag afsänder detta, för säkerhets skull, i dag lördag; men skulle jag i morgon söndag få via Hangö några rader från dig, som föranleda ändring i titelfrågan, vill jag försöka medhinna svar omgående.

Alltid vänskapligen

Z. T.

9 P. S. Det är möjligt, att man i Sverige säger: »medan gräset gror»; här säger man: medan det vexer, som är närmare på sak. – Rupture är ett af de många franska uttryck, som tillhöra tidskostymen. Jag har låtit konungen medföra.