Bonnier, Albert–ZT 26.9.1877

Albert Bonnier till Zacharias Topelius 26.9.1877

Stockholm den 26 Septbr 1877

B. Bror Topelius!

1 Tack för ditt vänliga bref, som jag skyndar mig att besvara. – Först affärssakerna.

2 Otto Borchsenius i Köpenhamn känner jag mycket väl. Han är för närvarande i Köpenhamn den bästa – jag höll på att säga den enda – kännaren af svenskt språk och svensk litteratur – hvarmed han i många år sysselsatt sig. Det är han som till danskan öfversatt alla Viktor Rydberg arbeten – äfven poetiska stycken. Han anmälde, för ett antal år tillbaka, Fältskärns berättelser ganska utförligt i Plougs tidning Fædrelandet – jag vill minnas att jag sände Dig denna hans anmälan – och har han äfven utarbetat en ordförklaringslista till Fältskärn. Jag anser honom följaktligen fullt kompetent till värfvet att öfversätta dem. –

3 På de sista åren har Borchsenius (i den förtjenstfulla tidskriften Nær og fjern, hvilken jag i förbigående rekommenderar att taga kännedom af) ifrigt agiterat mot den temligen dåliga och underhaltiga litteratur, som er||bjudits de lägre klasserna uti de s. k Colportage-romanerna från franskan och tyskan – och det är såsom en motvigt deremot som en viss Hr Rom nu grundatoläsligt p.g.a. konservering/inbindning en billig romantidskrift. Det är förmodligen uti denna som det vore meningen att intaga Fältskärns berättelser.

4 För din uppmärksamma och artiga vänlighet att vilja inhämta mitt råd tackar jag Dig hjertligt och får för min del säga att jag icke delar din mening om det principielt oriktiga uti öfversättningar från det ena nordiska språk till det andra. En mångårig erfarenhet har öfvertygat mig att vi trots alla skandinaviska sympatier och sträfvanden likväl icke ännu befinna oss der att man kan förklara dylika ömsesidga öfverflyttningar för öfverflödiga eller onyttiga. Det är ännu blott en viss del af den bildade befolkningen som obehindradt och gerna sysselsätta sig med läsning af grannfolkets litteratur på originalspråket – medan dessa af den stora massan af befolkningen hvarken kan fullt förstås eller rätt för dem göras tillgängligt annat än genom en öfversättning. Derjemte är att bemärka att frågan äfven ställer sig något olika allt efter arten och beskaffenheten af det verk hvarom fråga är. Ett diktverk i bundenutanför pappret (radslut) form kan sällan återgifvas så bra att det fullkomligen mot||svarar originalet och kan derför sällan med någon framgång öfversättas – medan deremot böcker som Ingemanns romaner, Andersens Sagor, m. fl. aldrig skulle ha funnit den ingång äfven hos oss – hos våra barn och allmoge, derest de ej blifvit öfversatta. – Jag tror att till en viss grad är förhållandet enahanda med dina »Fältskärns berättelser». – Den Subskriptions »udgavespråk: danska» som jag för några år gjorde – hvilken var försedd med de Borchseniuska ordförklaringar i slutet af hvarje häfte – kom, trots allt arbete från bokhandlarnes sida icke upp till mer än 150 exemplars afsättning – i sanning ett klent resultat. Deremot är jag öfvertygad om att en god öfversättning skall i Danmark (och Norge) finna en stor läsekrets – och för min del – af affärshänsyn – tror jag att en dylik dansk upplaga mera skall gagna än skada afsättningen af den svenska upplagan i dessa våra grannländer.

5 Du ser häraf min mening beträffande No 1) af dina tvenne punkter! Beträffande de öfriga tror jag att du bör göra till vilkor att Borchsenius underställer ditt bepröfvande såväl de förkortningar han vill göra som hans förslag till Titel – och slutligen anser jag att|| den danske förläggaren bör kunna se sig istånd till att erbjuda Dig någon vedergällning för din autorisation – någon liten – till expl i rund summa för alla 5 delarna 1000 Mark eller Kronor.

6 Om Du fortfarande är emot hela saken tror jag mig kunna försäkra Dig att Borchsenius för sin del är för hederlig karl och för ifrig skandinav till att vilja företaga något vid saken emot din protest.

7 Tack för upplysningen om Edelfelts tafla – jag skall se till att få den af Jäger.

8 Det var ju fägnesamt att Du var så belåten med din Upsalafärd. Jag var verkligen i Upsala på Torsdagen och både på middagen och i trädgården, men sökte Dig förgäfves på båda ställena. Bland den massa med trefliga gamla vänner och nya bekanta man der under de få timmarna träffades och rycktes emellan, var det ej godt att få reda på alla. Men nu mycket angenäma stunder var det.

9 Mina hjertligaste hälsningar till Din familj

Din tillgifne vän

Albert Bonnier