ZT–Rolfsen, Nordahl 25.2.1881

Zacharias Topelius till Nordahl Rolfsen 25.2.1881

Herr Doktor Nordahl Rolfsen,
Bergen.

Björkudden 25 Febr. 1881.
(Helsingfors)

1 Med nöje och tacksamhet har jag mottagit Deras skrifvelse af d. 30 Dec. 1880. Att jag så länge varit stum, kommer deraf, att jag velat invänta boken från Kristiania. Från Herr Malling mottog jag redan den 29 Dec. honoraret, 135 kronor, men boken har uteblifvit. Den har drunknat under sin vinterresa, jag vet icke hvar. Sådant händer. Samtidigt äro ”Des Feldschers Erzählungen” från Leipzig och en engelsk öfvs. af ”Läsning f. Barn”|| från London försvunna på hitresan. Om Herr Malling ville skicka mig 1 ex. rekommenderadt, så kunde jag få de öfriga på en rakare och säkrare väg i vår.

2 Jag har således intet att nu säga om Deras bok, men är lugn för dess öde, jag känner dess föregångare. Jag är Dem mycket tacksam för den omsorg och det intresse De nedlagt derpå, så mycket mer, emedan jag anser ”endast det bästa godt nog åt barnen.” Originalet motsvarar visst icke detta ”bästa” så som jag önskat, – jag känner dess brister ,och kan endast hoppas, att det icke är underlägset de förra delarna.

3 Hvad angår de få förändringar|| De ansett nödiga i den norska upplagan, förlitar jag mig fullkomligt på Deras goda omdöme. En öfversättare bör alltid äga en så stor grad af frihet, som är förenlig med originalets stil och mening. Deras förra öfverflyttningar till norskan röra sig med en så anmärkningsvärd ledighet, att man tror sig läsa ett original, och så bör det vara. Det är Deras bok på samma gång som min; jag lyckönskar mig, att den under Deras händer har blifvit norsk.

4 Detta är ju också ett vilkor för dess framgång hos unge läsare. Dem bör man gifva en bekant verld af föreställningar, tilldess att de mogna för främmande|| intryck. Jag tackar Deras Syster för hennes vänskap att göra skolans elever bekanta med Finland. Dorothea Selboe har visat oss samma välvilja. Och till gengäld kan jag berätta, att Norige snart skall blifva lika bekant för finske läsare, sedan vårt sällskap för folkupplysningen utgifvit ett utförligt arbete om Deras land bland sina folkskrifter.

5 Det finns många skäl för sympathi mellan Norrmän och Finnar. Det finns hos båda en seg kraft, som förenar dem. Skilnaden är, att edra fjällar resa sig högt mot verldshafvet, medan våra dölja sig under jorden. Derför är det vikingablod i edra ådror och i våra den tysta kraften att bära.

6 Lef väl, och verka godt för Norige!

Deras tillgifne

Z. Topelius.