ZT–Bonnier, Albert 29.12.1887

Zacharias Topelius till Albert Bonnier 29.12.1887

A. Bonnier, Sthlm

Björkudden 29 Dec. 1887.

Min gode Bror!

1 Mottag sjelf, och framför till maka och barn min och de minas hjertliga välönskan för det ingående nya året! Måtte ni alla få glädjen att se hvarandra friska och ett lyckligt hemlif ersätta mödorna i kontoret samt de bekymmer, hvilka ju alltid åtfölja en vidsträckt verksamhet. Det må du, med det stora inflytande dig är förunnadt, alltid verka i det sannas och godas tjenst i spetsen för Sveriges tryckpressar.

2 Sent, men uppriktigt tackar jag dig för den vänskap du och de|| dina åter bevisade min dotter Eva i somras. Hon hemkom med angenäma minnen från det tillfälle du beredde henne att i din snälla Evas sällskap se så mycket intressant i Götheborg och Kristiania. För en nybörjarinna var den längre hunna reskamratens erfarenhet till stort både nöje och nytta.

3 Jag tackar dig äfven för den senast mig tillsända nya litteraturen, hvars bästa alster för oss förkorta de långa höst- och vinterqvällarne. Äfven har du fortfarande sändt mig Nordisk Familjebok, för hvilken jag beder dig ej tröttna att debitera mig, intilldess att jag, som jag hoppas, kan krediteras för en ny förlagsartikel.

4 Derom får vi framdeles närmare|| språka. Jag vill nu blott reservera mig mot den ganska naturliga misstanken, att jag, med snart 70 år på nacken, skulle lagt mig på latbänken och småningom sacka af för stiltje mot aftonen. Arbetstiden har blifvit inknappad genom svårigheten att arbeta vid eldsljus den mörka årstiden, men annars är jag, Gudilof, temligen tuppkyckling ännu och mins min fars gamla ordspråk: »nulla dies sine lineaspråk: latin», ingen dag utan en rad. Mesta skilnaden ligger deri, att »det tryckta ordets ansvar» blifvit för mig allt klarare, och du får förlåta, att jag derom uttalat i »Julqvällen» ett hänsynslöst ord. Låt mig, för gammal vänskap, veta, om du funnit skäl att justera din mening derom!

5 Våra tryckpressar ha varit flitiga nog, ehuru naturligtvis ej att jemföra|| med edra. Ett par nya novellister med framtid ha uppstått i Päivärintas fotspår på finska språket. Realismen har debuterat, men utan framgång. Strindberg har erbjudit förlag åt Edlund i Hfors och V. Söderström i Borgå, men utan gehör. Klicken här är för liten ännu, och jag hoppas att den så skall förblifva, i fall vi ej, efter ärlig finsk sed, få smak för den, sedan den utspelt sin rol i Sverige.

6 Jag ser, att Regina v. E. gifvits i Nya Theatern i Sthm, förf. oåtspord. Icke ämnar jag göra affär af den gamla deklamationslexan, om de blott haft den höfligheten gifva stycket efter den senare omarbetningen, ej, som i Götheborg för några år sedan, efter dess första braskande ståt.

7 Måväl, gamle bundsförvandt! Träffas Lea och Aug. Malmström, så helsa dem från

vännen

Z. T.