ZT–Bonnier, Albert 31.1.1880

Zacharias Topelius till Albert Bonnier 31.1.1880

A. B.

Björkudden 31 Jan. 1880.

Min gode Bror!

1 Den 21 Jan. berättar du mig på det älskvärdaste sätt i verlden, att titel, motto, stafning och delvis förord till novellerna äro obrukbara samt böra omskrifvas. Nästa gång väntar jag få höra detsamma om texten.

2 Är jag då en gulnäbb, efter du anser mig så böra omplockas, innan jag kan anständigt träda ut i verlden? Vet du hvad jag skulle säga, om jag verkligen vore en sådan ung orrtupp, som du smickrar mig med att förmoda? Jag skulle fråga dig: vill du som jag, eller vill du icke alls?

3 På en sådan fråga ha våra novellistiska planer strandat engång förut.

4 Men nu har jag länge nog lefvat i krig och kritik, för att lära mig lyssna på goda råd af en annan veteran,|| t. o. m. när han råder mig att låta sättaren korrigera författaren. Mitt svar skall derför blifva lika vänskapligt och uppriktigt, som frågan.

5 Rättstafningen förbehåller jag mig. Jag anser, som du, att en allmän norm är bättre än anarki och böjer mig i många, ja i de flesta fall för Sv. Akademiens ordlista. Men jag underkastar mig icke absolut dess norm, och detta af två skäl: 1) för att denhon ännu icke är mogen, utan erkändt i behof af en omarbetning, samt 2) för att hon dagtingar med den s. k. etymologiska principen, hvilken är ett oting, emedan den binder språkets utveckling vid en för 3 eller 4 sekler tillbaka gällande norm. För min del står jag afgjordt på den fonetiska principens sida, under förbehåll af en smula förnuft och att man icke plundrar det ändock otillräckliga alfabetet på 4 konsonanter: C, Q, X och Z. Jag skrifver således icke fogel på det haltlösa skäl att man för några hundra|| år sedan skref fugl, utan jag skrifver fågel på den goda grund att å-ljudet är långt. Och jag skall gerna skrifva såfva och låfva af samma skäl – ja t. o. m. skriva, hava, stava! – blott jag får någon med mig. Sak samma med ä-ljuden. Porslin? Mycket gerna: detta beror på huru språket förmått smälta ett utländskt ord. Filosofi har jag skrifvit i 30 år. För öfrigt torde jag i all ödmjukhet få erinra blifvande kritici, att min stafning i allt väsentligt öfverensstämmer med Sveriges store författare, och om desse lida af inkonseqvenser, hvilket är obestridligt, så hafva dessa legaliserats af en aktningsvärd häfd, medan de nya, fullt lika talrika inkonseqvenserna sakna allt annat berättigande, än en doktrinär theori, som icke kan genomföras.

6 Alltså: om min vän Bonnier låter sin sättare korrigera mig, så blifver detta ett ganska onödigt besvär för oss båda, nuty jag korrigerar honom tillbaka.

7 Häftenas indelning med dithörande har jag öfverlemnat åt dig. Jag (och, som jag tror, mången läsare) tycker väl icke om afhackade|| häften, men finner du dem praktiska, så får gå. Vi skola försöka att passa ihop arktalen. Cykel har jag ingenting emot och finner den rubriken lämpligare än del,obs. att en cykel dock kan omfatta 2 delar som snarare förutsätter ett sammanhängande helt.

8 Mottot stryker jag ut, – icke för dess obegriplighet, som afhjelpes med en öfvs., utan för en senare farhåga att det kunde anses för en finsk metkrok, sådan flera finske författare utgillrat dels för Finland, dels för Sverige. Apropos deraf mottot kan du upplysa din kritiske vän, att »dess luft» och »dess jord» är icke blott en oriktig öfvs., utan ock plundrar originalet på en del af den fina naivitet, som gör detta ordspråk till en äkta perla af folkpoesi.

9 Jemte mottot utgår det dithörande sista stycket af förordet. Detta är visst något bredt, men lyckligtvis icke nog långt för att hinna trötta.

10 Följer så titelfrågan. Jag vidhåller »Vinterqvällar» intilldess att vi utfinna någonting bättre. Låt således 1:sta arket|| stå uppsatt tillsvidare. Att anse denna titel obrukbar för att samlingen börjar utgifvas på våren och sommaren, det är som att anse Shakespeares »Vintersaga» ospelbar under dessa årstider. Men väl står ordet något för naket der. Det behöfde ett tillägg, och jag hade ingenting emot att säga »Finska Vinterqvällar», om icke der kunde spörjas en udd af metkroken.

11 Samlingen behöfver en gemensam rubrik redan af det skäl, att dess innehåll hemfaller under olika titlar. Antag det gemensamma F. V.Finska Vinterqvällar eller något annat, så kan man skrifva derunder: »1 Cykeln: Noveller; 2:dra Cykeln: Noveller och Sägner; 3:dje Cykeln: Noveller och Skildringar o. s. v. – Naturligtvis utan att vi nu binda oss för mer än en cykel. »Valda Noveller» är nog annars bra, men då man har 50 böcker med samma titel, släpar den förf:s namn efter sig hvar gång den omtalas. Och valda angifves i förordet.

12 Du hade gjort oss båda en tjenst, om du|| funnit ett sagans »Ollon öppna dig» för detta trollberg, men beklagligen äro äfven förslagen 4–6 icke antagliga. »Suomis bygder» vore en riktig gäddkrok, och »Tomten» kan pyssla i ett förord, men har föga att skaffa med annat än möjligen de spökhistorier, för hvilka man beskyllt mig att hafva en viss förkärlek. Hvilket icke hindrar, att jag ju med nöje skall mottaga nya förslag, om du har någon ledig stund att tänka derpå. Något skola vi slutligen finna ut.

13 Och nu punkt tillsvidare, under afvaktan på 1:sta korrekturet, som troligen är på väg. Jag hoppas, att vi, oaktadt allt gnabb, blifva ense, och är dig i alla händelser förbunden för det intresse du visat dessa – hvad skall jag kalla dem? – aftonsägner eller irrande moln.

14 Om en vecka torde jag sända dig vidare »Läsning för Barn». Det är ju nu så liberalt, att man får sända äfven manuscripter i korsband.

||

15 Efter 2 veckors skarp köld ha vi åter blidvinter och öppet haf. Jag var några timmar i staden i går, men fick ej sigte på Edlund. Frågade ock förgäfves efter »Et Dukkehjem», som ej anländt till bokhandeln, ehuru vår finska theater öfversätter, trycker och inöfvar stycket undan för undan, d. ä. akt efter akt.

16 Jag såg i går B. Björnsons Maria Stuart spelas på finska med en rätt aktningsvärd framgång.

17 Vår vinterhelslning till eder alla!

Vänligen

Z. Topelius.