ZT–Söderström, Werner 19.10.1895

Zacharias Topelius till Werner Söderström 19.10.1895

Herr V. Söderström, Borgå.

Helsingfors 19 Okt. 1895.

1 Härmed sändes det begärda förordet till Fältskärns nya upplaga. Jag är skyldig Aho och Edelfelt ett erkännande för deras medverkan, annars är troligt, att förordet uteblifvit.

2 Om Edelfelt ensam lemnat nya bilder, så stryk ut orden inom [ ].

3 Gerna ville jag ock, före tryckningen, se ett korrektur på förordets finska öfv.sättning.

4 Med lätt förklarligt intresse motser jag första häftet i November och önskar att Herr Söderström må få, icke blott sina dryga kostnader ersatta, utan äfven allmänt erkännande för denna normalupplaga, som jag hoppas den i alla afseenden skall förtjena.

Vänskapligen

Z. T.

 

(Till finske läsare.)

5 I 40 år har nu gamle Fältskärn vandrat kring verlden och sett många länder och folk. När han nu återvänder att sluta sina dagar i eget land, känner han sig till mods, som när han i förra tider återvände från hafvets storm och isar till sin lugna vindskammare och sina gamla vänner vid aftonbrasan. Gud vare tack för den långa färden. Borta kan vara bra, men hemma bäst.

6 Fältskärn har lärt sig många språk under sina resor. Han har talat finska, svenska, danska, tyska, engelska, franska och ryska. Nu, när han kommer tillbaka, är han lycklig att kunna tala sitt kära finska språk, så folkeligt förtroget, så varmt och välljudande, som endast Aho kan det. Nu skall han förstås af höga och låga, lärda och olärda, gamla och unga. Han har varit en gäst i konungars slott, sett de förnämas ståt och lyssnat på deras hemliga rådslag. Men i sitt hjerta har han alltid varit en folkets man, som delat dess sorger|| och fröjder, förstått dess innersta suck och beundrat Guds underliga vägar att föra detta folk från mörker till ljus.

7 Tillförene har Fältskärn anlitat de svenske konstnärernes ritstift för bilder ur sina berättelser på svenska och danska. Nu, när han för första gången skickar ut dessa bilder till finska talande, är han lycklig att därvid ha vunnit Edelfelts [och andra finska konstnärers] vänliga medverkan. Ingen förstår sitt land och sitt folk så, som dess egna söner. Nu skola dessa finska bilder för alla tider stå förtrogna i hemlandets drag. Däruti skall denna nya finska upplaga öfverträffa alla föregående. obs. Orden inom [ ] bero på om andra landsmän, än Edelfelt, lemnat bilder till denna upplaga.

8 Fältskärn är icke blind för sina berättelsers brister. Han vet ganska väl, att inför Guds och menniskors högre måttstock är hans egen kraft vanmakt och hans vishet dårskap. Allt, som i detta hans verk lefver, gagnar och gläder, det har han fått ofvanefter. Men det, som uppfyller honom med tacksam glädje, är att hvarhelst detta verk funnit vänner och läsare, där har det utbredt aktning för Finlands folk. Långt från Amerikas urskogar, där Finlands namn aldrig|| förr varit kändt, har han fått bref, uppfyllda af kärlek och beunran för detta folk, som lidit så mycket och burit allt med så manligt mod, i förtröstan på Gud och tro på sin framtid. Då har den gamle berättaren i vindskammaren sagt till sin Gud: Herre, du vet, att detta folket icke har sökt fåfängelig ära, och du vet, att jag icke fördolt dess brister, när jag bevittnat dess mod. Men om det nu, i skildringen af dess öden, framstår så ödmjukt, tåligt och så frimodigt fast för främmande ögon, så låt det ock framgent behålla sin rot i fädernes tro, behålla sig sjelf, ock det skall icke falla, det skall lefva i din kraft och fullkomnas i din kärlek!

9 Fältskärn har gifvit sitt folk hvad han förmått. Må andra fortsätta hans verk och bevittna nyare tiders lyckliga framsteg! Han innesluter dessa berättelser i finske läsares vänskap och må gerna i ringhet förgäten dö, blottglömmas, endast hans folk lefver.

Koivuniemi 19 Oktober 1895.

Z. T.