Borg, Selma–ZT 10.11.1872

Selma Borg till Zacharias Topelius 10.11.1872

Förenta Staterna. Hartford Connecticut
Nov. 10-1872

Asvårläst p.g.a. inbindning/konserveringddress. G. P. Putnam & Sons.
Corner of 4:th. Avenue & 23:d street New York.

Ärade Herr Professor.

1 Då jag i förra delen af detta år tillsände Eder en copia af ”Gustave Adolf”, jemte några rader angående detta arbete, så gjorde jag det till min uppgift att helt och hållet afstå från alla bestämda förhoppningar relativt med afseende å svar från Eder, Herr Professor. Jag hade lärt af bittra erfarenheter att öfva mig uti den del af min frihet som utgör ”oberoende från mina medmenniskor”, och att helt enfaldigt gå min väg framåt med eller förutan deras co-operation i mina värf. Men, af naturen ytterligt känslig, var det mig omöjligt att totalt qsvårläst p.g.a. inbindning/konserveringväfva barndomens och nationalitets strängarnas lättrörda vibrationer – dessa förstämde min själ till vemod, då jag trodde mig tvungen att från Eder, den högt ärade skaldens, och Finlands skönaste skriftställares, sida bemötas med – tystnad. Som tiden förgick och jag uppgaf allt hopp om communication från Helsingfors, så erhölt jag emedlertid en dyrbar lexa, ty innan Edert svar anlände hade jag verkligen så bemästrat alla mina känslor att jag lungt kunde tänkta på all verldens likgiltighet hvad mig personligen angick. Jag hade gjort min pligt – andras angick ju icke mig. Och, i sanning, det gör det heller icke. Ingen inre frid kan byggas förutan frihet – Frihet är min religion.

2 Herr Professor, emottag nu den rena erkänsla jag härmedelst öfversänder Eder för det ädla genswar Ni lyckliggjort mig med. Fördrag min svaghet, då jag med ömhet och kärlek till Eder, vår nations stolthet, djerfves betyga med glädjetårar, den de öfverväldigande känslor som bemäktigade mig, vid öfverraskningen och genomläsandet af Edert bref. Kanhända är det blott en fattig syndabekännelse, men af alla belöningar lifvet hittils gifvit mig i mina sträfvanden, Edra ord till mig äro, bland menskliga ord, de rikaste.

||

3 Så mycket för känslornas hyllning!

4 Nu till affairer – jag skall försöka spara på tid och ord, ehuru mina affairserfarenheter varit af en så complicerad beskaffenhet att det icke hörer till de enklaste saker att skrifva om dem. För att någorlunda förstås af Eder, måste jag taga en allmän öfverblick öfver det hela.

5 Då jag uti mitt värf, att befästa den Skandinaviska nationaliteten i Amerika förmedelst införandet af dess litteratur, ansåg det vigtigast att börja med Romanlitteraturen, valde jag Marie Sophie Schwartz af följande orsaker: Hennes moral såsom skriftställare och lefnad såsom qvinna voro ovanliga. Hennes popularitet i Tyskland den största; och här funnos hennes tyska öfversättningar redan i alla utländska boklådor; hon är en stor favorit bland tyskarna öfverallt. – Wi valde den förläggare som våar erkänd för Amerikas förnämsta försäljare, tillika med ett godt namn inom och utom handelsverlden. Lee & Shepard of Boston (Massachusets) blefvo våra första förläggare. De gjorde skäl för alla våra förhoppningar utom vårt arfvode. Detta var lågt på grund af att vår författare var ny här. Jag var klok nog att fråga Lee hur många tusen exemplar borde försäljas inan ett Företag eller en bok ansågs en god affair. 4000. Nå väl; då i November 1871 vår andra halfåriga räkenskap gjordes och böckerna sålts öfver detta antal anhöllo vi i vänskapliga ordalag om den vanliga 10 pr. et men vägrades satiriskt på grund af att de ännu ej erhållit sina penningar tillbaka från vårt detta Företag. Nu började våra misstankar växa hand i hand med våra kränkta stolthet, och bekymmren ökades likt stormens tjutande i höstnatten. Omöjligt att för Eder nu genomgå hvad vi arbetat kämpat, och slutligen brottats med då vi efter alla möjliga slags efterforskningar kastades omkring på osäkerhetens, misstrons, vredens och starka besluts, förfärliga böljor. Allt ledde oss att inse det Lee arbetade systematiskt på vårt undanskaffande. Att hänga denna man skulle jag ansett hvarje träd i naturen för godt. Att bevisa honom hvad tvenne unga af honom förtrampade qvinnor kunna göra med sanningen på deras sida, blef vår uppgift – och denna lösen äro vi nu upptagna med, då jag nedskrifver detta. Fru Schwartz sände oss i manuskriptet sin sista roman; endast|| härigenom fick vi öfvertag med Lee. Vi hade uppgifvit totalt alla anspråk på en möjlighet att vidare fullfölja vårt värf för Nordens literatur. Vår advokat hade gjort allt hvad han kunde med Lee & Shepard hvars edsvurna ”affidavits” jemte deras tryckares & bokbindares, vi hade erhållit. Han hade så grunderligen raffistuleradt med gubbarna att de började önska fred i lägret och medan de förbannade oss intil djupaste helfvete, erbjödo de oss 500 dollars om vi ville sälja våra rättigheter och anspråk. Som hvarken min vän eller jag hörer till den gamla godmodiga helfvetes skolan, så bekymrade deras resepass oss föga, – angående de 500 dollars erbjöd vi dem öka just en nolla och qvittera räkningarna. Ungefär 5000 dollars äro hvad plåtarne till våra 6 romaner kostade Lee och denna summa fordrar han af det h den Firma som inköper ”Schwartz’ Företaget” af dem. Vi fordrade samma summa af Lee & Shepard, som måste funnit ”complimentet” surt ty de svarade alldrig derpå till denna dag.

6 Emedlertid afbröto vi vårt arbetsuppehåll förmedelst öfversättandet af No I Fälts Bse. Vi valde Carleton, Amerikas största dansmästare på literaturens handelslina. Vi hafva pröfvat hans högtrafvande, lysande, allt-lofvande, pretentioner. Intet kan jag förlikna denna man med utom ”en loppa”; förlåt – men La Fontaine hade rätt, Madame ”Verité” är naken med mindre hon lånar andras trasor. Carleton är lätt-stinger och förgiftar, och – hoppar undan så infernaliskt behändigt att gamla och unga, erfarna och oerfarna stå handfallna och utmattade af jagten. Han har nu författare och med laggkarlar och lagsbajonetter rundt omkring sig; han svarar ej, han grälar ej, han bryr sig alldeles icke om någons rätt, lidande, anspråk, tal, förtal eller hvad det vara må – Carleton är oåtkomlig. Välan, denna Amerikas rikaste, brillantaste och mest framgångsfulla romanförläggare och bokhandlare har nu, kort om godt, så handhaft ”Gustave Adolf att han fått vårt kontract på alla dessa F:s B:ser, utgifvit N:o 1., och ej gjort det minsta för att sälja arbetet utan tillochmed de försäljare skickat en Orders in, icke besvarat desamma. Förstår Ni Herr Professor hvarföre Carleton gjort allt detta? – Han ämnar utan krus och tidsförlust, på fläcken|| se oss ur vägen, och då drifva F:s B:ser med ånga och jubeleranden om han kan. Men så sannt sanning och rätt ej äro skuggeord och min ädla vän Marie Brown och jag ej äro barn som frukta det onda i någon form, så sannt skall denna man få erfara att han denna gång fyllde bedrägeriets bägare just en enda liten oberäknad droppe för mycket.

7 Då Fru Schwartz sände oss en sådan överraskning som hennes eget manuscript i copia, för att draga oss upp på det torra – hennes manuscript att här öfversättas flere månader innan det utkom i Europa – då Marie Sophie Schwartz sålunda räddade oss, kämparne för det tyngsta verk någon främling ännu påtagit sig i detta vilda land – då hon detta gjorde, svuro vi i våra själars djup att ingen sten skulle af oss lemnas oomvänd som vändas kunde i och för framgången af vår sköna sak. Jag har skuldsatt mig, jag har med faran af mitt eget lifs helsa, med uppoffrandet af flere viktiga vänners tålamod samt med ansträngandet af de yttersta själskrafter, nu beslutit att tillika med min likaledes hårdt pröfvade ädla väninna, kasta de sista medlen i denna vågskål och stå vår sak bi till dess alla och allt öfvergaf oss och vi kunde kunna säga – vi gjorde vår pligt – publiken tackade oss och mottog våra sköna offer – men de hvars co-operation vi berodde på sveko oss, och gjorde vår framgång omöjlig.

8 Fältskärens Berättelser äro till allt utseende döda. Endast 700 exemplar sålda sedan dess utgifvande. Vi hafva förklarat oss i bref till Carleton som vi underrättat i så många enkla ordalag att vi veta honom vara en skurk som med oss begått ett skurksträck. Han, som vanligt – är tyst. Att tala med honom om Edra propositioner är och skulle alltid varit helt enkelt löjligt d. v. s. han skulle hafva förlöjligat det. Att nu få företaget i en annans mans händer är enda utvägen. Men Carletons reputation såsom lycklig bokförsäljare är så stor att om en bok felat med honom så vill ingen annan köpa plåtarna eller våga fortsätta densamma. med företaget. Jag är derföre non plusspråk: franska med hela saken och ser blott en utväg och det är att skrifva Eder till för att fråga om Ni vill offra Edert nya verk öfver Finland och låta oss hafva deraf en copia af manuscriptet inan verket är utgifvit på något annat språk. Jag har nu efterhört hvad de Amerikanska förläggarne säga angående författare arfvode. Jag proponerade också at vår nuvarande förläggare för denna nya Schwartz roman i tryck, att gifva ett honorarium åt Fru Schwartz för hvarje hennes nya roman. Han är en god man och en vän till mina vänner Browns – han sade mig lungt och klart att det icke finnes|| en enda förläggare i hela de Förenta Staterna som ens ville considerara en sådan proposition. ”Ej ens med Schwartz?” frågte jag förvånad, i medvetande af den popularitet vi nu vunnit för Schwartz verk. ”Ej ens för Schwartz.” var hans svar. Således, Herr Professor, har jag gjort hvad jag kunnat. Det förhåller sig sålunda: om en författare skulle hafva sitt Arbete öfversatt i England så hafva de flesta större firmorna här, agenter som lefva och arbeta för dem i England. Det är ett sickligt tjyf och stöldsystem. De stjäla ett verk så snart det ser dagen i England och hafva det recopieradt och reproduceradt här. De veta att försäljningen af ett arbete är här förknippadt med så egendomliga svårigheter att de ej frukta någon utlämnings mellankomst. Phrasen ”with the Author’s consentspråk: engelska” är så ringa och innehåller blott en tom ära, jemförd med dessa skurkars spel. Det är sannerligen svindlande att vara en öfversättare här, med mindre man är ett hyreshjon i förläggarens godtyckliga händer.

9 Då Marie Brown och jag insågo att alla förläggare inom den reguliära ”förläggare Ringen” (förläggare Bandet) voro samt enhälligte emot en obeskyddad ofrejdad öfversättares intressen, och att ingen lag fanns här att räkna på, så började vi se oss om hvad vår frid tillhörde utom denna ”förläggare” Ring. ”Gudarna hjelpa dem som hjelpa sig sjelfva” heter det, och denna gång syntes Ödet sannerligen vara på vår sida. För några år sedan bildades af en rakknif till handelshufvud, en förläggarefirma som afsvor sig alla förbindelser till, och förf relationer med de organiserade förläggarefirmorna i A:ka. Denna ”The American Publishing Co.” började sina affairer förmedelst agenter som erhöllo god betalning med men fordrades att med ed förbinda sig att alldrig sälja firmans böcker till någon reguliär bokhandel, de F:ta S:terna. Blott ett exempel på deras framgång: Mark Twain utgaf med dem sin bok ”Roughing it”, i våras. På några månader erhöll han af i arfvode tjugutvå tusen dollars. Döm då om deras framgång. Det är nästan en ren omöjlighet att få böcker i deras händer ty de taga alldrig osäkra speculationer, ej heller drifva de nu handel som andra; då de taga en bok arbeta de densamma och drifva den med underbar förmåga.

||

10 Alldrig skulle de, tyngda af arbete som de äro denna höst, hafva lyssnat det ringaste till oss, hade vi ej haft Mrs Brown’s svågers tjugufem åriga vänskap med dem, jemte Schwartz väl etablerade namn att tacka för tillfället. De togo vår nya roman! till stor förundran för alla, och till vår frälsning. Det var samma man som svarte mig så angående Schwartz. Han äger sådana utomordentliga faciliteter att försälja sina böcker att om han tager upp en författare så fruktar han ingen och intet. Jag måste tillägga att denna firma har en branche som äfven delar med vanliga bokhandlare och dennas firmas namn bär vår bok: nemligen ”The Columbian Book Company. Hartford. Conn.

11 I min finska nationalitets kärlek ville jag om möjligt införa allt hvad jag kunde från hemlandet. Derföre om Ni delade mitt intresse så ville vi här öfversätta Edert nya verk och göra allt i vår förmåga att få det i tryck och i händerna på samma firma som nu har Schwartz. Schwartz Romaner gå emedan de äro romaner i äkta kärleksstil. Fältskärens B:ser dela ej detta föredrag företräde, och hvad bryr man sig här om nationalitets intressen. Min afsigt, i fall Edert intresse möter mitt, vore att söka få Edert nya verk införd uti en af de mest populära månadsskrifterna och sedan, ifall det möter den A:ska publikens ”favor” utgifva det i bokform.

12 Hvad nu ett honorarium för våra författare angår så se här Herr Professor vår tanke. I de Förenta Staterna bibehåller en förläggare de första tusen exemplaren för sig, inan han betalar någon ”copyrightspråk: engelska”.utanför pappret (radslut) Att öfversätta väl ett arbete om 300 pagina tager minst omkring 6 veckor. Denna tid för två individers uppehälle och hela respe uppehälle i allmänhet fordrar från 3 à 500 dollars. Jag innesluter alla lefnadsutgifter inom den högre societeten. Således måste böckerna sälja flere tusen exemplar inan förläggarna få tillbaka deras penningar med intresse, samt öfversättarne deras blotta tidsomkostnader ersatta. Men ingen affair i A:ka betalar sig som ej betalar mera än blott ens tid. Ingen vanlig physic kan hålla ut i detta climat och under dessa de ansträngande amerikanska förhållandena, med att arbeta utan uppehälle. Följaktligen skulle det icke vara min vän och mig möjligt att öfversända från vårt arfvode något honorarium till våra ärade Författare, förr än vi sjelfva blifvit ersatta|| med från 8⁰⁰ till 1000 dollars. Då detta skedt ville vi förfinda förbinda oss att möta våra Författares propositioner. Jag beder Eder Herr Professor besvara min anhållan så snart det synes Eder lämpligt. Jag kan ännu ej i detta bref gifva Eder någon ljus eller någon uppmuntrande underrättelse angående våra bemödanden för Edra verks välgång här, men om Ni vill förhjelpa mig, så mycket som står i Eder förmåga, så vill Marie Brown förhjelpa mig att se min finska bla branche ännu upplefva. – Ni skrifver angående Eder Barnnaskrifter. Dem har jag tänkt uppå långt före Sederholms propositioner om desamma hitkommo och af oss i grund måste förkastas. Jag skall försöka dem och beder Eder Herr Professor, derföre hafva den godheten och tillsända mig andra delen af Eder skrifter för Barn. Den står ej att fås i handeln genom min Stockholmare, Sigfrid Stadin. Här är en sådan flod af Barnaböcker på hvilka också England är så rikt.

13 – Min skrifvelse var här afbruten af klockan som ringde för till bords. Der möttes jag vi af den förfärliga underrättelsen att Boston håller på att brinna upp. Det är Ku Kluxarnass verk, södernssvårläst p.g.a. inbindning/konservering secessionisters verk. De kunde ej få deras hartasse Mr Greeley för President och så taga de skadan igen med att fortsätta sina mordbrands planer. New York har så mycket af secess elementer i sig att det ju ännu står, men nog tror jag New York följer i sinom tid – vänta bara. Om det är sanntsvårläst p.g.a. inbindning/konservering att en viss del af Boston också är i brand i denna stund så liggersvårläst p.g.a. inbindning/konservering Lee & Shepards bokegendom i aska. Vi hafva just för några dagar sedan erhållit deras halfåriga ”statementspråk: engelska” och räkenskaper öfver Schwartz som utvisa att hennes första af oss utgifna roman ”Gold & Name” ännu försäljes stadigt och uthållande. Genom Christine Nilsson’ssvårläst p.g.a. inbindning/konservering medel erbjödo vi och villighet att få Enterpriset i våra egna händer erbjödo vi sista vintras att öfvertaga omkostnaderna sjelfva, men Lee & Shepard tyngde oss åter i djupet genom så höga priser försvårläst p.g.a. inbindning/konservering ett så stort risk ansvar kanhända Försynens hand ännu leder dem lika jernhårda band som de sökt tvinga oss!

14 Den förlust min vän och jag lidit i penningeväg och i helsoväg kunna af dessa hårda och afskyvärda män alldrig ersättas. Men hvad ännu återstår oss af möjligheter är att Försynen försätter dem i sådana omständigheter att de tvingas att ettdera sälja|| företaget för ett resonligt pris eller också låta oss behålla vår uteslutande rätt till utgifvandet af Schwartz romaner hvilka af oss först här infördes och af oss i sjelfva verket, socielt, gjordes framgångsfulla. Vi hade pressen på vår sida och ett såd så stort inflytade i societeten att för vår skull och genom oss är Schwartz så väl rotad som hon nu är. Det var på grund af vår Schwartz som Carleton tog Fältskärens Berättelse utan att ens läsa genom manuscriptet, med undantag af de första kapitlen hvars öfversättning han prisade högt. Min vän Marie Brown skrifver med ett snilles lätthet, och har genom sitt inflytande ledt pressen. Detta började vi ochså troget att göra då ”GN.” utgafs, men nu stå vi stilla tills vidare. Så tillexempel var den tidningsartikel från The Tribune som jag förut tillsände Eder, skrifven af Marie Brown. Utan hennes personliga bekantskap och anseende bland herrar Editörer, skulle ej en enda bokstaf om Topeliie skrifter och namn blifvit sedd i Tribune. Hundradetals böcker sändes in hvarje vecka till detta blad som alldrig criticerar eller notifierar andra än vettenskapliga och theologiska verk. Tribune är en rutten utsliten gammal sko som nationen nu vräkit för allan tid ned i dess egen förrädare dy! Marie skref också till andra blad i Unionen hvaraf jag har ännu en artikel i Boston Transcript, jemte en bokannonce i samma Blad, af Carleton. Alla de tidningscritiker Carleton lät oss se från blad åt hvilka han tillsändt copior af Ge A:df (till antalet böcker mellan 2 och 300.) voro korta men goda. De liknade ”Topeliie” stil vid Walter Scotts; välkomnade de utlofvade nästföljande numrorna af Fält:s B:r och prisade högt vår Engelska rendering såsom ett ganska ovanligt undantag bland sådana. Men den Amerikanska pressen är ett ”sammansurium” af grofvaste okunnighet och djerfvaste humbog. Vi hafva genom vårt ovanliga inflytande och outtröttliga nit för vår sak, gifvit slagit an första accordet uti de förnämsta bladen i Unionen, och alla de andra blåsa precist i samma tonart. Men att angifva detta grundaccord är lif eller död för den författares reputation man önskar erhålla. Derföre är det som Marie Brown och jag äga en af inga andra öfversättare ernådd magt öfver herrar förläggare. De veta att inga pengar och mutor i verlden kan köpa hjernor, och förutan hjernor skrifvas inga öfverlägsna tidningsartiklar m. m. m. –

||

15 Jag har personligen haft introductioner till Amerikas förnämsta män och qvinnor hvars personliga medverkan inom och utom pressen jag ägt. Jag har blifvit tillochmed inbjuden att i privata förmak inom New Yorks förnämsta societet addressera mig i tal till de samlade. Allt detta har gifvit mig magt. Men också kostar all denna ”parade” pengar. Lifvet i Amerika är lika dyrt som vildt. Husen här byggas med en kunglig lyx och betalas dyrt för hvarenda tum i ränta. I det hus vi bodde för några veckor sedan i New York betalte en herre med sin Fru 60 dollars i veckan (borde hafva betalt 80) för ett elegant rum i andra våningen. Här finnes intet billigt och armod här menar helt enkelt svält. Pretentionerna äro vanvettiga och man dömes och sköflas å sido med mindre man ”hos Romaren gör som Romaren gör”. – Hade jag icke haft milionärer till vänner som lagt guldhanden till verket så hade alldrig Schwartz eller Topelius eller Blanche sett ljuset i Amerika under min fana, och denna fana har varit den skönaste någon främling och öfversättare någonsin i detta land af Försynen blifvit hjelpt att uppställa för deras älskade och vördade nationalitet. Men som jag sade, Herr Professor, icke kan Marie och Jag stå bi emot våra hårda förläggare och de olyckliga Amerikanska förhållandena med mindre vi förhjelpas dertill också af våra författare. De Honorarier vi med stolthet brinna att öfversända kunna dock af oss icke begäras innan vi hedra våra utgifter här med erforderlig qvittance. Skulder bygga inga säker grund för en öfverlägsen reputation. Derföre sänd oss Edert nya verk i copia från manuscript om Ni det kan, och gör det sålunda möjligt för oss att också rädda den Finska branchen af vårt mödosamma värf. Sker detta, så låt någon mycket ren och tät hand copiera verket på tunt postpapper på alla sidor och sänd det förmedelst recommenderad post, annars må jag alldrig få det. Schwartz gjorde så och jag fick så lof att sjelf gå till högsta PostContore i New York för att få ut detsamma. Omkostnaderna skall jag betäcka genom Bror Gustaf i Jacobstad då jag underrättats om hvad det är. – Skulle nu jag kunna drifva upp Edra verk sålunda och få en god vinnst derföre, så, behöfver jag väl i ord säga detsamma, att jag i guld skall återgälda Eder för det förtroende Ni sålunda skulle bevisa mig, och för dent bistånd Ni sålunda skulle gifva vår stora sak, Nordens nationalitet i Amerika.

||

16 – Gud vet hur lång epistel jag kunde så här skarfva ihop om jag nu ej tvärt tvang mig att sluta. Man klagar från alla håll på mig för det jag ej skrifver långa bref – isanning, detta bör nu betäcka ett helt syndaregister åt det hållet. Men jag vet ej egenteligen hvarföre – blott det att jag oemotståndligt qvarblifver vid pennan. Skulle Ni önska det, Herr Professor, så vore det mig lika innerligt kärt som uppfriskande och i högre afseende fördelaktigt att vidare correspondera tidtals med Eder. Mitt bref är nu så fullklottrat att det ej låter sig göra att vidare synda mot det anständiga. Men så mycket för det allmänna vill jag dock säga, att söderns Syltfötter i Norden med Greeley till kråkskrämmare, har varit den sista sophög frihetens heliga magt undanvräkt ur monarchiens, aristocratiens, och slafveriets och Ku Kluxarnas fåfängt operopade fotfästen. Stort var deras nederlag i kriget, lika stort isanning har det varit vid detta oerhörda Presidentval. Qvinnans politiska magt var mycket kännbar denna gång och Grant är klarhufvad hvad det sextonde ”amendment” i Constitutionen beträffar. ”Ur vägen” är rättvisans mottåo, och det gör sig alfvarligare gällande nu än någonsin förut. Den dag har kommit då en knegtmössasvårtytt ej kan hugga en qvinna i armen och säga ”Du kan icke votera för det du har kjolar – jag utsupna afskum af allt uselt som verlden kan uppvisa – jag kan votera för det – ett par utslitna buxor hänger på mina raglande ben!” O höjd af maskulin arogance! – Men så har det nu skedt att Amerikas ädlaste män tagit hand om denna sak och qvinnan hvarken får eller kan länge stå likt en blyg tös bakom dörrspringan till det aldra heligaste – nationens politiska hushållning – Herr Professor vill Ni skrifva till mig ett riktigt långt bref äfven och deruti också låta mig få en djup blick in i vår Finska ställning till Ryssland och hoppet för dess framtid, samt äfven om Skandinaviens ställning efter Carls död. Få Ni krig – kunna vi hoppas på en Union. Jag har ej på länge sett någon hem tidning. – farväl

– med tacksam tillgifvenhet

Selma Borg. –

17 P. S. Herr P:sor vill Ni hafva den godheten och till dessa vänner sända de två inneslutna korten. Jag vet ej osvårläst p.g.a. inbindning/konserveringm Fru Bergstadi ännu lefver, osvårläst p.g.a. inbindning/konserveringm hon är död så bsvårläst p.g.a. inbindning/konserveringer jag eder derom usvårläst p.g.a. inbindning/konserveringnderrätta mig.